skräckfilmsflimmer i repris

skratt skrik skratt skrik
skämt allvar skämt allvar
vitt svart vitt svart
sekund för sekund
flimmrar på min skärm

människor omkring
tecknat i glada färger
ser konturer suddas ut
blir till svarta monster
skriker flyr försvinner
sparkar slår förtvivlat

en röst skär igenom
ellen det är bara jag
hör du att det är jag?
jag hör och känner igen
hon håller om mig och sjunger
"gråt ej mera, det ska bli så bra
kom ta min hand här finns jag"

färgerna börjar synas igen
tittar upp mot allas ansikten
ellen är du här? hör du oss?
ta dom här tabletterna nu

sex vita plötsligt i min hand
ett plastglas med vatten mot min mun
det flimrar till
demonen i hörnet gör sig synlig
skriker nej nej nej
och allt svartnar i panik igen

en sångröst långt där borta
tvingar mig tillbaka
hon håller om mig och sjunger
"gråt ej mera, det ska bli så bra
kom ta min hand här finns jag"

vad hände? vem var det som skrek?
varför är det vatten på golvet?
var det jag som sparkade på dörren?
varför är allas blickar vända mot mig?

hoppsan hejsan leverpastej
ännu en kväll här på 24:an
allt i sin vanliga ordning

rykande pinne i min hand
färgerna ler mot mig
och i den långa allén med gröna träd
begrundar vi den vackra solnedgången
vi hör alla kvittrande fåglar
och lyssnar till havets brus långt borta vid horrisonten
där allra längst ner i korridoren

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0