liv eller död?
döda mig?
i så fall har du lyckats
!JAG SKA ALDRIG GE BORT MITT HJÄRTA IGEN!
(okej, det där menar jag nog inte egentligen
men det är så det känns just nu)
för normala människor:
- ska vi ses och ta en fika? kan du på onsdag?
- nej, inte onsdag, men torsdag eller fredag, vad ska vi säga? tre-halv fyra?
- ja, halv fyra på fredag passar mig bra
- okej, då möts vi utanför Espresso vid halv fyra
ingen rädsla om att aldrig få träffas igen
men för oss:
- vart ska du?
- jag ska bara gå ner och köpa cigg, vi ses sen..
- lova.. lova att vi ses sen!
- ja jag lovar! ja, jag ska inte göra nåt dumt.
- bra, ring om det är något, lova att ta hand om dig!
ständig rädsla om att aldrig få träffas igen
kärlek och hat svävar i luften, död och liv hänger i sköra trådar
när som helst och var som helst.. inga garantier för nästa sekund
lever jag? lever du? försöker vi dö? lyckas vi dö?
eller står vi ut att leva hela dagen ut?
knaprar piller i mängder tills vi äntligen somnar
för att vakna upp till ännu en ny dag i ovisshet
ni två, mina kära..
miljoner tårar av förtvivlan. ses vi igen? tystnad, försvunnen, väl valda ord om evigt farväl.
lever du? lever ni? hallå? neej! snälla ett livstecken, ett svar..
ingen jag frågar kan/får ge mig svar. går ut i korridoren och försöker lyssna
snappar upp lite av vårdpersonalens ord; hon är vid liv! dom är vid liv!
det är okej, kan andas ut för idag, och tårarna börjar strömma.. men nu i lättnad
kan sova lugnt inatt med vetskap om älskade vänner är i säkert förvar
HAT ILSKA FRUSTRATION MAKTLÖSHET BESVIKENHET SORG
jag skulle aldrig låtit mig älska från början
har allt bara varit förgäves?
blodsprängda ögon och brustet hjärta
tack för er omtanke, tack som fan!
"- lova.. lova att vi ses sen!"
Jag säger sånt till min pojkvän för ofta. Det är så hemskt. Jag blir så rädd nr han är ute i mer än 10 minuter. Tänk om han träffar någon annan. Som lyssnar och är axeln att gråta på, det brukar alltid sluta på samma sätt. En frisk tjej. Som är bättre än mig på alla sätt. Sötare, snällare omtänksammare smalare...
Känner igen mig mycket i din blogg. Är det okej om jag länkar till den från min blogg?
så, nu har jag länkat! självklart får du länka tillbaka :)
finns du att följa på bloglovin förresten?
ibland är jag rädd att när jag vaknar upp, sa vaknar inte du.
jag vill aldrig att det ska hända.
och det är hemskt att veta att avstandet mellan oss, fysiskt, är sa stor.
men psykiskt är vi alltid tillsammans.
jag hatar att du är miljoner mil bort. kom tillbaka snart! jag har muschgii-abstinens!
Måste bara säga att jag berörs verkligen av din blogg och det du skriver, för du skriver verkligen sjukt bra!
Kämpa på, kram.
