iisolah

jag skriver inte längre för det finns inga ord kvar, inga ord som passar in. det snurrar meningar ord och bokstäver runt i huvudet, känns som det är någonting jag vill ha sagt men inte vet vad, som att jag har orden på tungan men inte hittar dom.

det är tyst och ensamt.. i mig och omkring mig. min vänskapkrets har dött ut och mitt hjärta är ihåligt efter alla som en gång fanns där. trött och matt. livslust på minus. går bara runt dag ut och dag in, runt runt utan mål, fram och tillbaka i 24:ans korridorer, fortfarande lika fula som när jag kom hit i maj 09.

sekunderna tickar, minuter, timmar, dagar, nätter, veckor, månader, år.. alla är på väg någonstans, jag ser människor vandra med blickar fästa på ljus, hopp, mål och mening. alla går och jag försöker springa ikapp, följa era steg, gå i samma takt.. men jag förblir bara en åskådare, en skugga bakom ljuset av det jag också ville ha en gång.

jag ser människor komma och gå. tillfälliga händer i mina, tillfällig vänskap, tillfälligt tidsfördriv och tillfälliga skratt. men det slutar alltid med att jag sitter ensam kvar i det sunkiga gula rökrummet och trycker undan alla jävla permanenta minnen som skapats mitt i tillfälligheterna.