döda stjärnor
kommunikation ifrån ett håll fungerar inte fattar du väl!? sluta hålla käften, tystna.. är det vad du kallar "finnas för mig"? du finns inte.. du existerar i en värld som inte rör vid min värld, du lever på planeten Tellus där jag också går omkring, samma mark, samma tid, precis som min. du finns, ja du finns.. men inte med mig! inte hos mig! inte vid min sida! inte här! det enda jag har kvar är hålet i mitt hjärta som blev när du försvann. du säger "sen". sluta med alla jävla "sen sen sen".. det är NU jag behöver din hand i min!
så driver planlöst omkring lika meningslöst som livet i sig själv. går runt i mina egna fotspår där det en gång fanns färg. nu är allt bara grått. jag är en likgiltlig zombie som går på automatik, som glömt hur man drömmer, önskar, längtar, hoppas, vill.
hur kan det spela någon roll
framtiden är ändå utom räckhåll för oss
minns jag samlade gnistor som besatt, ett ord kunde vända min värld upp&ner. jag skrapade ihop allt jag kunde komma åt, värderade sekunder som evig glittrande lycka.
minns jag plötsligt skrattade iroliskt åt mig själv över hur gruskorn prydde min värld som diamanter när jag sedan drogs in i en explosion av glitter, eld och regnbågar. grus förblev grus, nu dansade jag på rosa moln med drömmar uppfyllda en efter en. med kärlek i överflöd behövs inte varje rörelse memoreras eller alla gnistor sparas.. elden levde och lågorna smekte mina kinder lika lena som hennes fingrar mot min hud.
minns hur plötsligt elden slocknade och dränktes i ett hav av salta tårar utan slut. skratten förvandlades till förtvivlande skrik, alla färger rann av hela omgivningen och visade mig den svarta hårda kalla verkligheten. jag hade ännu en gång gått på alla lögner om kärlek, hopp och ljus. en låtsasvärld hade hållit mig vid liv i form av löften om framtidsplaner jag kunde se i färg.. som om det skulle hålla. alla sken bedrar!
och jag kan inte ens lita på verkligheten; vissa tindrande stjärnor på den mörka himlen har egentligen redan slocknat och dött, men det tar så lång tid för ljuset att färdas, att nå våga ögon, så vi stirrar oss blinda på stjärnor som dött.
