iisolah

och alla små små gnistor jag samlat på och värderat så högt känns nu så obetydligt oviktigt. glimmande ögonblick och avgörande stillastående klockslag som jag försökt fånga upp som tändstickor till att hålla en döende flamma vid liv, nu spelar det inte längre någon roll, det betyder inte längre någonting.. för nu har jag fått en hel skogsbrand. en överdosering av exploderande kärlek där gnistorna är så många att inga siffror räcker till. i en brinnande dröm tog hon min hand och vi dansade igenom flammorna av en påtaglig kärlek aldrig verklig nog att ens våga drömma om.