halv
helt oväntat satt vi i rökrummet och konstaterade sanningen som om vi skulle veta vad som snart skulle hända. ovetande, gråtfärdiga och öppet sårbara satt vi och pusslade samman våra hjärtan i ord som aldrig sagts.. bara varit självklart i allt, genom allt och överallt.
vi kom fram till (under fyra salta vattenfall) att vilken planet vi än befinner oss på så ska vi alltid hålla kontakten och hålla händer genom hela våra liv.
sen hörde jag mardrömmen komma, jag sprang men det sista jag såg var dörren som stängdes. den smälldes igen med ett öronbedövande eko av farväl.. jag hör det fortfarande, tusen hänglås, tusen galler och bommar. dörren vi sparkat på och skrikit vid i panik, men som vi aldrig lyckades få upp. fast nu stängdes den när vi var på varsin sida.. och jag dog!
min andra hälft försvann, den där jävla dörren klyvde oss mitt itu. nu är jag halv.. HALV!
