iisolah

försöker ordfattigt förklara, försvara mig själv och min värld omkring mot alla huggande frågor och välmenande hjärtan. en tagg för varje ord, ett slag för varje frågetecken. jag vet inte heller okej!? undran blir till anklagelser och jag parerar, duckar, slingrar mig. jag är inte stark nog att stå upp och argumentera, svara på frågor som kräver starka svar och godkända förklaringar. fråga mig inte, jag vet inte heller varför allt är kaos, jag hittar inte heller ut ur labyrintens mörker, jag vet inte hur jag hamnat här.. okej!? ord kan inte säga rätt, inte på något språk. snälla, bara se mig i ögonen och läs av mig. lyssna på mina tårar.. dom viskar alla svar.