iisolah

din tystnad talar mer än dina ord. vad har jag gjort för fel den här gången, va va va? existerat? brukar man inte existera? finnas? förlåt för min existens, jag menade inget illa.. hallå? svara! jag lyssnar hellre på sylvassa ord än din tystnad.

ska jag gå nu? ska jag stanna här? får jag slå mig ner? ska jag se dig i ögonen? vågar jag öppna munnen? snälla säg hur jag ska vara för att behaga? berätta för mig, snälla förklara vad jag gör fel.

men fåglarna hör, har du tänkt på det någon gång? dom håller aldrig lika tyst som ni.. som du. rykten och citat sprids i vinden, under springor i dörrar och fönster.. jag hör. jag hör mer än du tror, ser mer än du tror. bara för att jag är ett psykfall och er patient betyder det inte att jag är dum i huvudet. jag snappar upp sånt ni inte tror jag begriper mig på, analyserar tillbaka. det handlar faktiskt inte bara om mig.. ni finns också med i behandlingen, och hur ni är mot mig spelar precis lika stor roll.

falskhet.. all denna falskhet. varför ska jag visa, berätta, öppna mitt inre, vända mig själv ut&in och tömma ut allt på bordet inför era ögon när ni själva har precis samma attityd som jag många gånger? slutna läppar och himlande blickar. varför ska jag vara äkta när du är oäkta? säger du din sanning så säger jag min, för det värsta jag vet är att höra andra citera allt du inte vågat säga till mig. jag hatar höra fåglarna viska alla svidande ord du sagt bakom min rygg.

så mycket skitsnack överallt.. men väggarna och golven hör varje ord, förlorade ljudvågor löses inte upp av sig själva.. frekvenser i vinden går vidare och vidare, fåglarna tystnar aldrig. tänk på vad du säger Amy.. mycket står på spel nu. jag är inte döv.. är du?