hej mitt liv
att sparka in dörrar, kasta omkring inredning, skrika och banka huvudet i väggar och skåp verkar vara det mest spännande som händer nu för tiden. mest går livet ut på sitta i en soffa och stirra ut i luften. tusen saker snurrar i hjärnan, halva, hela, splitterpussel av saker jag måste göra, fixa, laga, ska, borde, fortsätta med, avsluta, påbörja.. kaos. tänker "tar en halv cigg under fläkten och tänker på vad jag ska börja med av allt", men när jag fimpat kommer jag på att jag inte ens hunnit börja tänka på vad jag skulle tänka ut att börja med. stirrar i soffan igen med en torktummlare på högvarv i huvudet. ekar, skriker, spinner, tar aldrig slut. efter en stund tänker "nej måste göra nåt", tar en till cigg under fläkten för att tänka ut i vilken ände jag ska börja, men hinner inte börja tänka så långt förrän jag är tillbaka i soffan ännu en gång. hej mitt liv.
Än en gång är dina ord som hämtade ur min mun. Önskar bara att jag var lika bra på att formulera mig så kanske man hade kunnat göra sig förstådd här i samhället. Men känner igen mönstret alltför väl, alla måsten blir till inget alls, glas efter glas med Cola (istället för cigg) sväljs för att försöka komma till skott men icke.. Sen lagom till man borde gå och sova är man som en Duracell-kanin av Colan och alla tankar flyger runt som ljusblixtar i ens fucked-up hjärnkontor. Stjärnornas krig - the static state of mind.
