iisolah

jag lever numera ett dubbelsidigt och ordlöst och liv
hemligheterna överröstar sanningen, så det blir vita nödlögner eller total tystnad
inte ens i text med ord kan min tillvaro förklaras
så därför blir det enda som kommer ur mig till foton, teckningar, filmer eller musikcitat
kanske för att dölja något inför omgivningen? kanske för att förneka för mig själv?
eller så har orden om mig och mitt kaosliv helt enkelt bara tagit slut?