never enough
varför är världen så jävla jävla fittig? varför kan man inte bara leva och vara.. nöjd? varför kan man inte bara leva och vilja leva? inte längta någon annan stans? inte vilja fly? inte vilja dö? hur mycket jag än försöker så kan jag inte förstå. jag kan verkligen inte fatta hur människor gör. hur lever man? hur gillar man att leva? hur drömmer man? hur hoppas man? hur vill man? hur orkar man? hur hur hur? hur i helvete blir man nöjd?
Sis, minns du när vi lutade pannor mot regnfönstret på sjunde våningen, tittade ut på människorna där ute och undrade hur dom gjorde? förundrades; hur lever man? hur kan dom? vad är hemligheten? hur gör man?
jag strävar inte efter ett lyckligt liv, för jag vet att jag aldrig kommer vara lycklig på denna sidan graven, men ett liv som känns.. okej? att tycka det är okej. inte åt helvete, inte underbart, men.. okej. att inte vilja dö, att inte ständigt vilja fly ifrån sig själv, ifrån nuet, ifrån allt som är.
någon sa idag till mig:
- du har så mycket talanger, du är så duktig på mycket, du har sådan enorm kapacitet och erfarenhet. du är intelligent, klarsynt, vacker, duktig. du gör mig avundsjuk, om jag ändå kunde en tiondel av vad du kan.
jag svarade:
- men jag kan inte leva.
Hade velat kopiera det inlägget rakt av, skriva ut det på ett stort jävla papper och sticka rakt under näsan på min läkare så kanske han hade förstått mig bättre, för dedär var fan EXAKT hur jag känner inför livet! Just egenskaperna du nämner också, vaffan har man för nytta av dom om man aldrig kan känna glädje??
jag vet precis hur det är.
ibland så undrar jag om det är dom som går runt i en dimma där dom inte förstår vad gör och därför kan dom gå upp till sina jobb och "leva" sina liv..
Bländade av samhällets regler.
