Radioaktiva tårar

Droppe efter droppe föll, jag kunde inte se henne i ögonen. Ett hjärta i min famn och jag i hennes armar, (så nära får ingen gå). En känsla av att vara den hemskaste, elakaste människan på jorden spred sig som filten hon svepte in mig i, lika varm som kärlek och skam mixat i ett. Jag tror våra hjärtan slog lika hårda slag, så nära som aldrig förr i precis samma takt, men ändå ljusår långt ifrån. Tystnaden talade högre än någonsin, som en sorglig melodi utan ljud kunde jag höra hennes tankar. Radioaktiva tårar föll ner på min hud som atombomber, lika vackra som explosioner av regnbågsglitter, lika farliga, förödande och giftiga. Vi andades samma luft, samma svidande skam av smärta när våra hjärtan flätades samman av taggtrådskärlek.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0