iisolah

Jag är kall, avdomnad och likgiltig. Egentligen borde jag gråta, skrika i panik och gå sönder totalt, men jag känner ingenting, vill ingenting. Sitter och stirrar in i väggen med tom blick. Konstigt att väggen känns lika intressant som resten i mitt liv. Inte ens kylan i snön får mig att känna. Skulle kunna gå naken och barfota i minusgrader utan att märka hur kallt det är. Jag är totalt avstängd, för om jag skulle känna efter skulle jag gå i tusen bitar. Förlåt Nina! Vad har jag gjort?!