Masterpiece!

Masterpiece! Tre års arbete för det här! (Amys lilla docka blev ett hopplöst fall!) Uppgivna röster skriker huvudet i bitar! Inga ord kan försvara, och när jag försöker förklara blir jag avbruten för mitt värdelösa ordförråd. Ingenting jag säger är värt att lyssna på, så varför frågar ni ens? Är det bara era ord som räknas? Ska jag spara alla smärtande ord ingraverat i guld? Ska jag minnas varje slag som en smekning? Ja, jag älskar dig också, jag brukar med idiotförklara och trycka ner dom jag bryr mig om mest ..? Nej, men jag tror jag förstår nu. Era ord liknar demonernas och min egen syn på mig själv; jag är en värdelös jävel som skadar alla i min omgivning!

Jag gav upp! Sprang ut i hat! "pull the trigger" ekade i mitt huvud. Hade jag haft en pistol hade jag skjutit! Ni hade kunnat lägga energi, tid och pengar på någon som faktiskt gick att hjälpa! Någon annan! För det är ingen idé att lägga ner energi på att försöka hjälpa mig.. "jag vill ju inte ha hjälp".. eller hur var det? "Jag kommer ändå ingenstans", "jag går ändå bara bakåt i utvecklingen", right? Förstår ni inte att ni bara bekräftar mitt hat med era ord? (När som helst försvinner jag!)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0