Alva

Temporäritet verkar vara det enda jag söker. Varför kan jag inte bara leva i nuet, ta vara på värdefulla sekunder utan att behöva löften om livslånga relationer?

Jag var ärlig inför "Hjärter Dam", och hon var lika ärlig mot mig. Jag uppskattar ärlighet, men jag hatar när sanningen gör ont! Och det gjorde så JÄVLA ont att höra HENNES röst uttala orden som jag hatar mer än ALLA ord..

Hon har lämnat mig nu!

"hur kan det spela någon roll?
framtiden är ändå utom räckhåll för oss"

Du kan väl sakna mig ibland? Tänka på mig?
Alva, (du kan få mig när du vill). "du kan väl titta upp mot stjärnorna så vi har nåt gemensamt?"


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0