Värdelös Världsmästare

En evighet av mörker. En värld av missförstånd. Tusen steg bakåt.. har jag någonsin gått framåt? Ridån har gått ner för sista gången och all publik har fått utrymmas på grund av bombhot. Min hjärna exploderade innan föreställningen tog slut. Sista akten fick aldrig spelas upp.. men det är inget ovanligt. Jag är van vid att inte få spela färdigt mina föreställningar. Folk tröttnar, jag fuckar up allt, får panik när publiken reser sig och går. Med vända ryggar spelar jag ofta över, förnuftet raderas och jag gör vad som jävla helst för att åtminstone NÅGON ska vända på huvudet och se mig en sista gång. En desperat längtan av att NÅGON ska bli intresserad och nyfiken, inte vilja resa sig och gå, inte lämna mig ensam. Det händer aldrig!

"IF YOU DON'T UNDERSTAND MY SILENCE, YOU WILL NEVER UNDERSTAND MY WORDS"

Hur lyckas jag alltid misslyckas så brutalt? Allt jag vet är fel, allt jag är rädd för, allt jag hatar, allt jag lovar mig själv att inte göra om, allt jag VILL vara värdelös på.. blir jag världsmästare i. Alltid. ALLTID! Guldmedaljer, pokaler, applåder och diplom i tusental. Jag ser mig själv i tidningar och på tv. Ser mig själv i en tron på prispallens förstaplats med blommor och sprutande konfetti. Jag ser hur det rinner tårar ner för mina kinder. Hela världen jublar, alla tror att jag gråter av lycka.. men det är tårar av sorg. Det var inte det här jag ville segra i!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0