iisolah

ensamheten ekar trots min idioti att ignorera sms, samtal, mail och dörrklocka. sitter på en diskbänk iklädd landstingetbyxor och lösögonfransar, röker under fläkt och dricker smultronvin utspätt med vatten. försöker leta passande ord men inget sitter som det ska.. fel färg, fel storlek, fel sortiment, fel konstruktion. "no special location fit for the truth"

sanning, lögn och meningslösa livsfilosofier rör sig i rummet. fula, tråkiga, sega.. som jag. antingen bling bling, party, fest, lösögonfransar, röda läppar och affroperuker eller sittandes under fläkt, kedjeröka och undra om döden är lika meningslös som livet? saknar vänner, saknar allt, vill allt, vill nu! men när nuet väl kommer vill jag bara gömma mig. hejdå, nej jag finns inte, tyst, sluta, släck, stäng av, försvinn! på mina villkor blir inget stabilt.

idag kom en lastbil fram till dörren och lämnade piller. ofta lastbil tänkte jag. men jo, en stor grön lastbil med gröna backar och lådor fulla med piller i alla dess former, färger och storlekar. information om att ännu en medicin sätts in om två veckor. jahopp tänkte jag. gott och blandat, botten upp, hej svejs psykfall nummer ett här kommer PillerPropellen knaprandes.

- "men ellen du måste sköta din medicin och ta dem vid rätt tidspunkter. minns du inte hur det var när du inte tagit den på två dagar, hur du låg och skakade på golvet av abstinens och vi knappt fick liv i dig. det står ju datum och klockslag på här.. och ser du, nu är klockan över 22, du har missat den, ta 22-medicinen nu!"

jahopp tänkte jag och svalde ner med smultronvinsvatten i mitt cola-glas, tände ännu en cigg under fläkten och reflekterade över absolut ingenting alls. kanske meningslösheten?

och som låtsasP sa idag. har man läkemedel utskrivet av läkare så är man så kallad "brukare". tar man samma läkemedel utan att ha det utskrivet av läkare så är man "missbrukare" och får det som stämpel för livet. alltså kommer man aldrig få varken benzo eller opiater i någon form utskrivet hur många armar och ben man än tappar. jahopp tänkte jag och tittade ner på min alldeles för brända Billy's-pizza, tog en klunk ur min halvdruckna avslagna cola-zero medans samtalsämnet av någon outgrundlig anledning byttes ut till fisar och bajs.

senare hamnade jag och Pem i ett limegrönt rum fullt av instrument. växjös främsta musik-ikon lyssnade på en jullåt jag spelade upp i min mobil som jag sjungit in. han satt med stora ögon och sa det var den bästa jullåten han hört i hela sitt liv. Pem skrev ner tusen namn och nummer och rekomendationer han ville skicka mig vidare till, massa musikmänniskor med möjligheter. han visade oss replokaler och studion där vi kunde spela in låtar, sjunga, mixa och trixa. jag frågade om avgift. han sa billigt. Pem frågade hur billigt? han sa väldigt väldigt billigt. vi förvandlades till VIP-gäster, drack gratis kaffe i caféet gick på två konserter gratis.

jahopp tänkte jag, det var ju lustigt och märkligt och allt det där. men allt i min värld är ju förvridet, missbildat, konstigt och sjukt. även jag. så varför ens förundras? hade något varit friskt hade det kanske fångat min blick en extra sekund. jag vet inte. nu ska jag röka och fundera på om man kan ringa fyllesamtal på nätterna fast man inte är full. det kan man nog. playgirl. player. slayer. borderline goes beserk. jahopp tänker ni, inget ovanligt i ellens lilla värld. då är allt som det ska. tack och hej.

skenet bedrar. hon gör olagliga saker för egen vinnings skull. bra eller dåligt? beror på vart jag hamnar i det hela. ska jag konfrontera henne? hamnar jag på ljusa sidan då? blir jag mer än man "får" för henne då? kommer jag vara med i hennes "egen vinnings skull?" vill hon ha mig då? mer än såhär? vill du ha mig? ta mig! (jag är redan på väg hem till dig).

"så fatta min hand och tappa din lag
jag kan vara din hemlighet"

konstigt nog har änglar en tendens att höra ihop på ett eller annat sätt. och jag som spelat i 23 år kan reglerna bättre än någon annan, alla trix och knep att locka och linda runt lillfingrar som jag vill. och som jag alltid sagt; vägen in i människors hjärtan är genom det dom älskar mest.

förlåt men dom senaste människor jag tillslut vågat lita på svek mig lika brutalt som alla andra gjort genom hela mitt liv. jag vill lita på er, vill att era ord om ljus och hopp ska vara sanna, all er omtanke, all värme, alla vackra ord och meningar för bra för att vara sanna.. det är där mina varningssignaler börjat tjuta. det är FÖR bra! ni talar kanske sanning, ni kanske känner som ni säger.. men tro mig, ni pratar om fel människa. ni kommer inse en dag att jag inte är den ni ser. ni kommer lämna mig och ångra allt ni någonsin sagt. förlåt, men jag vet det. förlåt, men jag är van.

ELIN *16/2-06*
R.I.P.
Elin by iisolah

idag är det fem år sedan, men jag minns det fortfarande som igår. jag minns hur fruktansvärt uppgivet jag grät. jag minns fortfarande ditt klingande skratt och dina skämt. jag ser dig fortfarande på stan i folkmassorna. jag är fortfarande beredd att springa fram och krama om dig innan jag inser som ett plötsligt knivhugg i magen att du inte längre finns kvar. jag glömmer dig aldrig. Elin.

kanske är det besvikelsen? kanske är det att det aldrig blir som man tänkt sig? kanske är det att man inte ens vågat tänka sig hur det skulle bli? kanske är det drömlösheten? hopplösheten? meningslösheten? kanske är det döden som lockar mer än livet? kanske är det vilsenheten i allt vimmel? kanske är det jag? bara jävla jag?

jag säger bara tack gud eller vem det nu är som sitter där uppe och delar med sig små tussar av sitt rosa moln. som sockervadd, lindat runt såren, ett rosa fluffigt skydd som får mig att sväva över marken där jag går. jag skiter i att det är kallt och fullt av is på gatorna, för nu gör det inte lika ont att ramla längre.

        
älskade syster fyller 21 idag, och om två dagar lyfter planet till paris. nu kan jag flyga lugnt med en egen specialanpassad fallskärm. nu kan jag längta igen! nu kan jag dansa bekymmersfritt på gatorna i paris, lycklig, full och galen hand i hand med lillasystern min!