iisolah

Jag sa det.. jag SA det! Uttalade orden! Det gick nästan inte hindra, det bara kom. Som en jättemegasuperstark känsla av den varmaste kärlek. Orden letade sig ut på tungan och jag väntade (på att våga eller på att hinna ångra mig om nödvändigt). Jag hittade ett tillfälle för orden som ekade i mitt huvud. Hennes händer i mitt hår, hennes armar om mig, och mitt i en tyst sekund hör jag plötsligt mig själv säga de tre förbjudna orden; "JAG ÄLSKAR DIG"..!

det här är för dig din jävel!

jag är nu tom på ord och full av smärta

"how terrible it is to LOVE something that DEATH can touch"

Just nu HATAR jag dig! HATAR HATAR! Din JÄVLA FITTA, hur fan kan du göra såhär mot mig? Mot alla? Råd om att inte lägga ner osynlig energi på dig låter mycket lockande nu, speciellt eftersom det gör SKITONT att skriva här nu och det är DITT ÄCKLIGA JÄVLA FEL, för när jag fick veta slog jag nästan hål i väggen. Min handled är krossad och JAG HATAR DIG SÅ JÄVLA MYCKET!

Vill springa hem till dig och krossa ALLT som påminner om dig och mig, för vem är jag att finnas målad som talva på din vägg när du inte ens vill vara i närheten av mig här i livet? FAN TA DIG DIN ÄCKLIGA JÄVEL! Och nu stör jag mig som fan på att jag köpte ditt favoritgodis för nu ligger alla nöt-creme-påsar överst och det gör ONT i min hand att flytta på dom och vafan skulle jag handla godis till dig för när du vandrar runt på spåren tills elen slängs av?

FATTAR DU INTE ATT DU INTE KAN GÖRA SOM HANNA, INTE LIKADANT PÅ SAMMA STÄLLE.. du smutsar ner hennes plats. Skaffa en egen plats att LÄMNA MIG på istället! SÅ JÄVLA LÅGT! Jag vill döda dig och låsa fast dig och hålla i dig för alltid. FAN, du fuckar up ALLT! JÄVLA IDIOTJÄVEL! Och nu kan jag inte ens skriva mer för min handled gör skitont, SOM DU! JAG HATAR DIG!

Kent - Ett År Utan Sommar (bonus)



"du faller men är uppe på fem, det finns magi i ditt motstånd, ett mirakel i din envishet
du faller men du reser dig igen, ETT ÅR UTAN SOMMAR, en barndom utan lekar

jag läste Efter Floden, läste Oryx & Crake, jag läste in 100 år av ensamhet
jag ger dig alla böcker jag har, det är det magiska tänkandet man behöver för att klara sig

det finns hål i allting, i de väggar vi reste omkring oss, små hål, det är där lite ljus slinker in
perfektion, släta ytor är inget för mig, GE MIG FEL, ge mig nåt lika trasigt som du och jag

DET FINNS HÅL I ALLTING (det är där lite ljus kommer in)"

999 (Niohundranittionio):
"dom 999 saker jag aldrig skulle göra, dom vägs upp av 999 värre saker jag gjort
dom 999 saker jag aldrig skulle göra, dom vägs upp av 999 värre saker jag redan har gjort"

"HUR LÅNGT MAN ÄN HAR KOMMIT ÄR DET ALLTID LÄNGRE KVAR"



"i hela mitt liv har jag hört en sång, en vaggvisa du sjöng en gång
i hela mitt liv har jag litat på mig själv, men nu behöver jag din hjälp
i hela mitt liv har jag hört en sång, en sång min mamma sjöng en gång
i hela mitt liv har jag försökt att tänka själv, men jag kommer inte längre utan din hjälp

och alla mina tankar kretsar omkring sjuka saker
dom där drömmarna vi drömde kom från gränsland bortom taggtråden
där skyttegravar grävdes när nån annan byggde landet när vi sov
nu är vi vakna men vi känner inte igen oss, dom har rivit våra gator
bränt ner lekplatserna där vi hängde som barn

det fanns ett ljus som aldrig släcks, i sångerna från min uppväxt
i hela mitt liv har jag litat på min tur, men det här kan jag aldrig slingra mig ur
och alla våra ideal kommer från ett rosa åttiotal, så nu tänker vi på resor, vita nätter
Ian Curtis, är du Michael Jackson eller Michael Bolton? är du pepsi, har du kola?
är du lönsam i din nakenhet, dina blåmärken och valkar? du har gåshud för du fryser

ÄR DET HÄR DET BÄSTA LIVET HADE ATT GE?
HUR LÅNGT MAN ÄN HAR KOMMIT ÄR DET ALLTID LÄNGRE KVAR

och alla mina tankar kretsar omkring dyra saker
åh baby var har du varit, vi har redan tänt på grillen, vi har väntat här i regnet
på nånting som inte händer och som aldrig kommer hända
det är bara en vag känsla av att nånting gått förlorat
att vi slösat vår bästa tid på missunnsamhet, LÄNGRE HAR VI INTE KOMMIT

dom 999 saker jag aldrig skulle göra, dom vägs upp av 999 värre saker jag redan gjort"

En absurd känsla av att slåss, att skada folk. Jag knyter näven tills knogarna vitnar och känner hur den bara längtar efter att slå någon rakt i ansiktet, krossa ben och sparka någon sönder & samman. Jag vill se blod, mitt eget eller andras, whatever.. bara blod.

Jag släcker alla lampor för att inte synas under min svarta luva, och jag står där i hallen med knutna nävar och känner hur ilskan kokar i mig. Nästa jävel som kommer in genom min dörr hoppar jag på. Jag skiter i vem, jag vill bara misshandla brutalt. Jag skiter i konsekvenser, anmälningar osv.. för att få se horjävlarna ligga med krossade skallben i trappan är värt vad som helst. Success!

Jag vet inte vem jag är längre. Allt byter skepnad i takt med varje hjärtslag. Mina åsikter och tankar skiftar i varannan mening och jag kan inte minnas hur eller varför jag nyss kände, tyckte och tänkte sådär. Jag litar inte på mig själv (har jag någonsin gjort det?) Jag hör mig själv prata och argumentera med ord samtidigt som jag undrar vafan jag står och säger. Är det så jag verkligen tycker och känner? Är min önskan verkligen det jag skriker att jag vill? Jag litar inte på mina ord, jag tror inte ett skit på vad jag säger. Ett råd till omgivningen; lyssna inte på mig, tro inte på mig, lita inte på mig. Jag är vilse & kapabel till vad som helst, för nu finns det inga spärrar kvar.