Max 500
MindFucker. AngelRaper. MoreWhore."det finns små trix som får folk att ge dig mer än du är värd"
Jag älskar bara dom som vågar gå över gränserna, alla dom som tänjer på "professionella ramar".. dom "oprofessionella", dom som alltid lämnar spår. Jag har som egenskap att få människor att gå för långt, lockar dom över regelbundna hinder och stadgar. Steg för steg mot ett övertramp som ingen ser mer än jag. En gång regelbrytare, för alltid fast i förbjuden frihet.. och plötsligt river dom murar för min skull, krossar tegel och betong, sliter sönder allt som stoppar deras väg. Jag ler i smyg och lockar dom längre in i laglösheten, lurar så långt jag kan, uppmuntrar alla fel, berömmer avvikelser, skaffar tillit och skaffar liv på spel där jag är den avgörande domaren. Jag lindar runt lillfinger tills jag erbjuds ord som kan krossa allt. Krossa karriärer. Deras liv ligger på min tunga och jag njuter i hemlighet, bekräftar och får bekräftat - jag är mer än ett jobb, jag är värd att sätta världar på spel. Jag är ett lejon förklädd till lamm, jag målar gräset grönare på andra sidan. Jag förvillar, förtrollar, förfalskar och förför förädiskt. Jag vet hur man fäller änglar, jag vet hur man får dom på fall. Jag knarkar kärlek i kamoflage, kevlarsjäl, depend to depend. Jag stjäl oskulder, spelar oskyldigt ovetandes och orsakar orsaker till att bli oprofessionell. Jag vaktar hemligheter med mitt liv, lever på löften som vigts åt mig. Jag blir ens lilla privata egendom, en liten fristad där folk får förlora kontrollen. Jag får dom att dansa fritt och berusat i förbjuden extas. Dom dansar i lyckorus och jag har lyckats igen.
"med en blick får jag folk att tro på magi, ett ljus man drunknar i"
Det är såhär alla små trix går till som får folk att ge dig mer än du är värd!
Lost in Wonderland
Jag sluter mina läppar och talar på hundratusen tysta vis. Orden har mist sin makt, tystnaden skriker högre.. hör ni? Jag skriker som fan, ropar på hjälp utan stämband i panik. Tystnad är en människas mest högljuda skrik. Snälla lyssna rätt! "ingen ingen ingen ingen HÖR!" Världen känns som ett enda stort helvete och allt jag kan göra är att.. FUCKING BARA KÄNNA DET!
Tusen frågor hit och dit. Det kryllar av människor med frågetecken. Vad ska jag svara? Jag blir vilse av alla radikala uttryck och propagerande röster. ALLA jag känner och litar på står i en ring och idiotförklarar varandra. Jag står i mitten, förlamad och stum medan mina änglar krigar mot varandra. Krigar för mig.. och jag vet att alla egentligen har samma mål.. alla vill mig väl, alla vill rädda mig, alla vill leda mig till ljuset.. men dom tvistar om vilken väg jag ska gå för att komma dit. Jag kan inte lyssna på det här länge till. Snart struntar jag i ALLAS olika åsikter.. snart springer jag ifrån er allihopa och hittar en egen väg. Jag är redan i helvetet så vad spelar det för roll vart jag går? Jag har inget mål, jag har aldrig haft något mål.. jag är van. Så ni kan ju stå där borta och fortsätta bråka om mitt öde.. jag glider obemärkt ur era grepp och springer längre in i mörkret..
'' KÄRLEKEN RÄCKTE NOG HALVVÄGS, MEN VI GICK FÖR LÅNGT FÖR ATT VÄNDA OM ''
Tack för att ni fanns! Jag ska bli hon som försvann!
Freak Show
KILL TO SURVIVE - OR DIE TO KILL.
- "Don't pity the dead, pity the living"
Så kom Nina, kom älskling så skjuter vi alla vi älskar.. så att vi kan vila i frid. (shall we?)
[ R.I.P - You & Me ]
Kia.. du kunde ha räddat liv. Istället dödade du det liv som du nyss väckt upp.
"I held you tight to me.. you slipped away
you promised to return to me.. and I believed!"
But tell me, how am I supposed to BELIEVE..
when there always is gonna be a LIE?
- "i så fall vore jag den bästa skådespelaren i hela världen.."
- "det kanske du är?" /Cilia
Welcome to the FREAK SHOW!
starlight
Veckor utan ord. Månader. Ett år utan sommar. Ett liv utan liv. Jag ser människor som andas. HUR? Hur fucking jävla hur? Lär mig! Jag kvävs bakom radioaktiva betongväggar. Jag är en fånge i min egen fristad. Min lägenhet är ombyggd till fängelse och min kropp är isoleringscellen jag sitter i. Jag skriker bakom sönderbitna slutna läppar. Blundar med svidande ögonlock. Jag blöder under huden och mitt hjärta slår mig varje slag. Femhundratusen slag per minut. Jag springer maratonlopp i viloläge. Dör varje dag.. men än har inte ljuset försvunnit helt.. det finns stjärnor som får betalt för att lysa just för mig.. och jag skiter faktiskt i att dom får betalt just nu. Jag struntar i faktan att dom inte skulle lysa för mig om dom inte fått det som uppdrag. Jag trotsar numera mitt eget måtto jag bestämde mig för när jag var 7 år; "att aldrig prata med eller släppa in någon som bara har som jobb och får lön för att lyssna på mig, för dom bryr sig aldrig på riktigt." ..visst, dom orden förföljer mig varje dag.. men i nuläget så skulle jag själv (om jag hade råd) betala dom som är mina stjärnor så dom skulle stanna kvar. Dom är det enda ljus jag har!
stardust
dedicated to everyone who wonders if I'm writing about them.
I am.
and the saddest fear comes creeping in,
that you never loved me, or her,
or anyone, or anything.
"stjärnor glittrar vackert och det vimlar av passioner kan det tyckas
men inga stjärnor, inga himlar över dom som inte lyckas"
ADHD
När jag kom till denna jorden, till den genom-frusna norden var det så kallt att solen skämdes för sitt sken. Gick från en ofödds paradis till en värld av snö och is. Bytte kött och blod mot glas och sten. På vissa sätt är alla lika när vi föds så vill vi skrika men från mig hördes inget alls. I livets allra första del hade någonting gått fel jag hade navelsträngen virad runt min hals. Men läkarn sa: bli inte rädd för än är ingen skada skedd och risken att han stryps är minimal. Han är i övrigt sund och frisk vi löper nästan ingen risk att han ska bli någonting annat än normal. Det allra första jag kan minnas ifrån tillvaron att finnas är att jag skrattar högt och alla tittar på. Hela bilden är rätt vag men jag vet det var denna dag jag lyckats lära mig att gå. Men i samma ögonblick som jag för första gången gick föddes en iver eller rent utav ett tvång. Direkt som foten sattes ner ville jag göra nånting mer. Det var dags för mig att sätta av i språng. Ni fattar säkert att jag föll och att balansen inte höll men fattade det gjorde inte jag. Jag stod på ändan föll pladask och låg och kräla som en mask och så skrek jag utan ord. Skrek emot vår jord. Ge mig ett: ADHD.. stämpla mig i pannan så att var och en kan se. Kalla det för sjukdom eller skadat DNA det finns ändå inget botemedel, det är lika bra att ge mig ADHD, borderline och DAMP. Kom igen och ge mig alla tre. Elektriska extaser och pulserande panik. Jag föddes tyst men lever med ett skrik. I början av mitt liv kalla man mig för kerativ. Då såg man energin som nånting gott. Jag fick människor att le, och då var det lätt att överse med ett och annat raseriutbrott. Men snart blev tonen tvärare från päron och från lärare som sa: Du måste kunna sitta still. Men jag svararde: Vad fan? Sittta still är nåt jag kan, det är dessvärre ingenting jag vill. Och när jag en gång tatt mig ton så startade min revolution. Ingen skulle nånsin mer få säga vem jag var. Jag var en enmans-monarki, obegränsat fri och hade nån problem med detta kunde de ju allaid sätta på mig: ADHD.. Jag är en pajas och en clown och en fiolspelande faun, sätter ditt hjärta i brand. steppar runt på ömma tår. vill jämt ha mera än jag får. räck mig ett finger ska jag bita i din hand. Jag rusar genom livet, passionerat, överdrivet. Jag är en tjur på tjack i en porslinsbutik, jag är som månen full och rund, jag är en rabiessmittad hund. Jag väcker döda och jag kliver över lik. 220 vilopuls, jag reagerar på impuls jag trampar över varje gräns och barriär. Jag vill inte skrämmas för den människa jag vart och den jag är. Jag hatar hett och älskar fritt, av och på och svart och vitt och kanske är jag sjuk? vad vet väl jag? Mitt diagnosalternativ är att jag faktist är vid liv, och ifall detta retar så är ordet som du letar efter.. ADHD.
