iisolah

sakta men säkert glider jag ur ert grepp. jag tappar kraft, ni tappar styrka. jag känner helvetets lågor under mina fötter där jag hänger och dinglar mitt i ingenting. ni håller mig krampaktigt kvar och jag känner hur desperationen sprider sig. vi får hala händer.. jag glider.

har allt varit i onödan? har ni arbetat förgäves? ni har i alla fall fått lön för att vara med mig, det blir väl ändå någon slags kompensation? jag älskar er för ni stångats och slagits så mycket för min skull.. och jag bara önskar av hela mitt hjärta att jag kunde ge er resultat tillfredsställande nog, rätt sorts belöning. så, ni lyckades.. "nästa?"

jag vet att allt kommer gå helt jävla åt helvete, det är som uppbyggt för ett ras, som en missbrukare som blir erbjuden alla droger i världen serverat på ett silverfat. hur kan man neka då? stark vilja? men har jag det? har jag ens någon vilja alls? nu blåser vinden mig vart den vill.