iisolah

"någon har valt att bestämma hur kärlek går till, med regler och råd
så därför, inatt ska vi älska som fåglarna vill, och klippa nån tråd"

fuck the pain away

den 19:e maj för exakt ett år sedan såg det ut såhär
dagen jag blev sliten mitt itu.. då jag blev halv. det var dagen då dom tog henne ifrån mig:

..men NU, exakt ett år senare så sitter vi ute i solen tillsammans, pratar, röker och skrattar,
levande och ihopklistrade igen! dom kunde dela på oss och hindra oss från att träffas..
men ALDRIG någonsin kunde dom ta vår kärlek!


för äkta vänskap varar genom allt

  fem steg bakåt, två steg fram
  på lite håll liknar det dans
  och i drömmen håller du i min hand

men jag gick över gränsen. fem steg bakåt, SJU steg fram. fan. jag trodde jag hade kontroll. jag tror alltid jag har kontroll när något går som jag vill. drömmarna seglade iväg för långt, (in the pretend-world.. there's no goodbye). men alltid suger jag i mig mer än sista droppen.. helt utan hänsyn till någon eller någonting. "MoreWhore" är mitt namn.

     [.the most dangerous thing to want.. is more.]

jag måste backa nu. sudda ut och backa. springa bak till ruta noll och ställa mig sist i kön. blunda, hålla för öronen, vända ryggen mot och gräva ner mig under marken. långt ner. slita av stämbanden och vänta tills alla fotspår där jag har varit och klampat täcks över och blåser bort i tid och vind.

jag kan sudda ut mig ur din värld och ditt liv, till slut kommer även minnet av mig blekna bort..
men i drömmen håller du i min hand.

jag är vid en återvändsgränd. jag sprang ifrån alla dom som ville hjälpa och nu orkar ingen längre. personalen vill skicka in mig på psyket eftersom deras maktlöshet har gått för långt. dom ser mig må sämre och sämre, ingen vet vad dom ska göra, vad jag behöver för hjälp.. men tydligen något utöver mitt personalstöd dygnet runt. jag hatar att dom ser mig falla, jag hatar att dom känner hur jag glider mellan fingrar. jag hatar att dom vill jag ska bli inlagd igen, jag som nyss kom ut därifrån efter två jävla år. jag hatar att jag inte kan säga att personalens arbete med mig hjälper nog, för jag vet också att jag behöver något mer. alltid alltid ska jag ha mer, något annat, något bättre, något nytt. it will never be enough to fill me up. men snälla ge inte upp mig, snälla släpp inte taget om mig. jag vill ju må bra. jag vill ta emot er hjälp. jag vill kämpa. jag vill bo kvar här och ha underbar hjälpsam personal omkring mig. jag vill! snälla jag ber er.. släpp mig inte.

when I'm with you.. I am home

här i Malmö hos min älskade Sis är allt allt ALLT så jävla hemma.
whenever I'm alone with you
it feels like I am hole again, home again

okej, ny stad, ny lägenhet, ny introducering (Anna + Sis) ..hej jag är mellanhandeln
hatar egentligen vara mittemellan, hatar föra ihop bästa vän med bästa vän som aldrig träffats men som jag pratat om massa massa om med varandra en & en. men här.. HÄR, hos min underbara Sis och underbara Anna så är allt helt jävla okej. är inte van vid sånt. (är nog inte van vid allt som egentligen är bra).

två jag älskar. Sis, min storasyster som plockade upp mig från gatan 2006 och gav mig sovplats, mat, sällskap, tröst, förståelse, omtanke, kärlek.. och sen para ihop med Anna, hon jag är mest lik i hela världen, hon som hjälper, som förstår, som inte dömmer, pekar finger, säger nejnej utan tar mig som jag är. att introducera är det värsta jag vet (eller aa.. typ. många saker är det värsta jag vet). men efter att redan en halv minut höra Sis säga; "Anna jag måste hälsa med en kram för jag tycker redan om dig". det = trygghet!

älskar redan vara här i Malmö, älskar vara med underbara bästa, älskar vara utan mask (smile, jag mår skitbra), älskar vara med folk som fattar, som är likadana.. likadana som jag.

jag älskar er.

nu bär det av till MALMÖ tillsammans med älsklingen Anna
och äntligen ska jag få träffa min världens bästa Sis igen

kärlek