iisolah

Fucker of the Fuckers! Sucker of the Suckers!
Hate me! Rape me! Take me! Waste me! Fuck me! KILL ME!

..I'm just a bad kid like mom and dad raised me..

Girl: I'm depressed
Society: You're overreacting
Girl: I cut myself
Society: It's for attention
Girl kills herself
Society: We didn't see the signs

I'm the ghost of a girl that I used to know well
I'm the shell of a girl where I used to belong

wounded is the deer that leaps highest
and my wound, it cut so deep

Jag har nu tappat räkningen på hur många som "inte känner igen" mig. Det gör mig mer vilse än någonsin, (speciellt när det är människor som kännt mig i flera år, och några näst intill hela mitt liv.) Alltså nu konstaterat: Ellen went missing.

Men jag då? Jag som skriver här nu med Ellens händer, hennes fingrar på hennes tangentbord? Klädd i Ellens skepnad, tittar ut ur hennes ögon och talar med hennes röst.. vem är då jag?

Just det, nu stället jag samma fråga som alla i min omgivning gör. Ingen vet vem jag är och ingen vet var Ellen är gömd. Så fucking jävla otäckt, skrämmande och läskigt, och för att inte tala om det absolut värsta; Den bottenlösa kolsvarta fruktansvärda Ensamheten. Den värsta sortens av ensamhet som finns. Den som gör mest ont. Den som dödar; När man är omgiven av alla man älskar, alla som bryr sig, alla som vill väl, vill hjälpa, vill finnas och hålla om.. och man ändå känner sig som man vore den enda levande varelsen i hela universums oändlighet.

Och det blir ju inte precis bättre med det FAKTUM att ensamheten även tar form i fysiken. En efter en försvinner och jag går nu mera sönder endast av ordet "hejdå". (Jag skriker, spricker, brister, blöder). Hur mycket personen än förklarar och försäkrar mig om att "vi ses igen" spelar ingen roll.

I don't care about the reason why. Fact is; You are leaving! Taking off, away from me! And THAT is whats KILLING ME! You're not here with me anymore!

Det flimmrar på min skärm, blixtrar i ögonvrån. Nonstop activity. Det kryper insekter i mina kläder och möbler, spindlar krälar, kryllar, fyller väggarna svarta. Konstiga ljud inuti och utanför huvudet ekar trots musik på maxvolym. Inget kan överrösta något annat, som om jag hör alla existerande frekvenser på samma gång. Väggarna rör på sig och tavlorna åker fram och tillbaka. Golvet vibrerar, bubblar, böljar som vågor. Allt är som en kronisk svag jordbävning i extrem slow-motion. Är ständigt på helspänn, nästa sekund kan vad som helst komma flygande. Måste vara beredd att parera! FUCK! Är allas vardagsrum såhär?

Okej, det här kan inte vara normalt.. TV:n fladdrar som om den vore lika tunn som ett papper. Det flyger in kottar genom stängda fönster, lika stora som fotbollar och studdsar mot väggarna. Vågar knappt andas! Den stora svarta pantern ligger och stirrar på mig igen. Röster och skuggor försäkrar mig om att jag inte är ensam här och att jag måste rätta mig efter dom. Jag har ingen talan! Tassa på tå! Gör inte pantern arg! Den bestämmer här! TV:n fortsätter blixtra, försöker hitta om det finns något regelbundet mönster. Det kryper ut stora skalbaggar ur väggkontakterna.. VAFAN?! Hjälp!..

Det här är jag. En precis exakt sjuk jävla perfekt förklaring.
Såhär ser det ut när orden inte räcker till:



For those who don't know me, I can get a bit crazy
Have to get my way up 24 hours a day 'cause I'm hot like that
Every guy, everywhere just gives me mad attention
Like I'm under inspection, I always gets a ten, 'cause I'm built like that

I go through guys like money, flying out the hands
They try to change me but they realize they can't
And every tomorrow is a day I never plan
If you're gonna be my friend, understand:

I CAN'T BE TAMED! I CAN'T BE BLAMED! I CAN'T BE CHANGED!

if there was a question about my intentions, I'll tell ya
I'm not here to sell ya, or tell you to go to hell, I'm not a brat like that
I'm like a puzzle but all of my pieces are jagged
if you can understand this, we can make some magic, I'm wrong like that

I wanna fly, I wanna drive, I wanna go. I wanna be a part of something I don't know
and if you try to hold me back I might explode. By now you should know
I'm not a trick you play, I'm wired a different way
I'm not a mistake, I'm not a fake, IT'S SET IN MY DNA!

Jag har varit utan ord i veckor nu. Mest letar jag hysteriskt efter färdigtryckta citat och ordspråk för att kunna definiera och hitta mig själv någonstans. men inga ord i världen räcker till när alla omkring mig har bytt skepnad till levande frågetecken. Förvirrade går alla runt och väntar på något slags svar, stirrar på mig som om det är min enda uppgift här i livet att räta ut alla frågetecken till utropstecken! Det gör mig ännu mer ordlös. "Jag vet inte" har blivit min standardfras, och det är fan det mest ärliga jag kan säga. JAG VET INTE HELLER VARFÖR JAG ALLTID FUCKAR UP ALLT! (bad habit?) Jag lovar att ge alla svar när jag hittar dom!