the first day of my last day
mitt i skrik, tårar, panik, idiotförklaringar, uttalade rymmningsplaner, vacklanden fram och tillbaka och aggressionsutbrott som skrämt alla.. utom Mini som stod kvar och hennes små ord som plötsligt skar igenom allt och nådde mina öron.. något jag ville ALLA skulle höra:
-"Ellen, jag vet att det gör jävligt ont och jag vet att ingenting jag säger skulle kunna få dig att må bättre. Allt du tänker och känner kommer finnas kvar oavsätt vad någon gör. Jag skulle kunna sitta här och säga saker som "tiden läker alla sår" och andra klyschor men det skulle bara låta töntigt.."
(PANG! där sa hon det!) Jag vände mig om och såg på henne:
- "Precis! och det är exakt vad ALLA gör! ..sitter och säger klyschor som om jag vore dum i huvudet.. och det gör mig bara ARG!"
Hon svarade:
- "Det förstår jag Ellen, det hade jag också blivit.. skitförbannad! Du har fått höra det så många gånger, men det är inte något som hjälper i stunden. Man kan inte vänja sig vid att bli sviken!"
(omg tack Mini)
Kommentarer
Trackback
