kryptisk kryptik
"You don’t really forget a person, you just forget why you needed them in your life!"
Saker värda att skrivas måste krypteras på rätt sätt. Saker som behövs skrivas är inte av värde att slösa bokstäver på. Saker som är vackrast i universum smutsas ner så lätt av att bokstaveras.. och vissa saker är helt enkelt för känslosamt att det endast får uttryckas i text och aldrig någonsin läggas på tungan. (En svår balansgång över förtryckta tangenter där fingrarna måste dansa felfritt.)
Jag vill skriva om värdefulla sekunder, jag vill för alltid minnas himmelsk extas, citera ord jag aldrig vill sluta höra.. men med svarta pixlar mot vitt kan vackra stunder bli fula ord och smutsas ner av alla bokstäver som tolkas fritt inom kryptiken.
Som att kasta pärlor till svin.. eller svin till pärlor? Whatever! Hur som helst är bokstäver mycket mer permanent än ett ord som uttalas med rösten. Då försvinner budskapet lika snabbt som det kom och finns bara kvar som minne. Minnen bleknar och förvrids av tiden.. tills det försvinner helt när det följer med en kista under jorden. Man kan inte spara upplevelser på samma sätt som man kan genom text, (även om det bara är en kryptisk förklaring som ingen annan kan vara med om).. men det är NÅGOT! "I’m so scared, because there is only one of you!"
och jag Vill Vill Vill spara något, vill inte mina regnbågsglittersekunder ska försvinna, de få lyckorus i detta helvete till liv, men hur? "And why am I so afraid to lose you when you’re not even mine?"
