Carol of the Bells

lillebror hade skrivit ihop ett eget arrangemang av "Carol of the Bells"
var i hans studio igår och testade lite.. här sjunger jag alla 10 stämmor:

Carol of the Bells by iisolah


julbrev 2010

utdrag ur årets julbrev:

"..äldsta dotter ellen fick sin ömma moder att flyttstäda hela sin lägenhet, att flyttlasset gick hem till familjens garage var kanske inte helt förhandlat i familjerådet. där trycktes i alla fall 60 kvadratmeter ungdomslya in så att varken de själva och knappt grannarna kan drömma om att få plats med sina bilar. hur ellen så småningom lyckades krångla till sig en ny lägenhet är lika obegripligt som hur hon kunde försvinna på ett flygplan på väg hem från paris.."


först nedslagen - sen kramad

som att jag är ivägen överallt. som att varje forsteg skulle tagits av någon annan. som att varje ord jag säger skulle tar upp plats i andras öron. som att det är andras ord som egentligen skulle höras.. inte mina. för vad skulle mina ord betyda? jag är och förblir en bitterfitta, en samhällsparasit, oönskad och felbyggd. ett enda stort vandrande biologiskt fel.

som ett kedjebrev skickas jag runt runt, det finns ingen som vill hålla mig kvar en längre tid.. och sen som om inget hade hänt blir jag omfamnad av alla som nyss kastat ut mig ned för stupet. en mördare kan inte få allt ogjort!

jag älskar er, men ett djupt öppet sår tar tid att läka. jag kan förlåta, lägga allt bakom oss och gå vidare på vägen som var tänkt från början.. men ni får inte glömma att jag fortfarande har ont. en outhärdlig smärta, ett hål i mitt bröst. ni får inte glömma att jag är skör som tunt porslin.. ett ord fel och jag krossas i tusentals bitar (igen). skeptisk och på min vakt. tilliten ligger på NOLL, även den tar tid att bygga upp (igen). förlåt alla jag älskar, men jag måste vara ärlig, och jag tror nog ni förstår det här? men ombytta roller? hur skulle ni kännt då? (först nedslagen - sen kramad)

extremt skeptisk försöker jag få mina ögon blåa igen. naiv och orädd. godtrogen och lättlurad. hellre det än hela tiden vara på sin vakt, hela tiden ta förgivet att snälla folk har en baktanke med precis allt de gör för mig. jag tassar runt på tå och bara väntar på smällen. nej, jag vill bli blåögd igen, klampa runt och inte vara rädd för någon smäll. jag vill kunna ta till mig och tro på snälla röster enda in i hjärtat, vara helt övertyged om att inga lögner finns på denna planet. så.. är det sjukt att vilja bli dum i huvudet? JAG VILL VARA NAIV!


Creep

ännu en ny inspelning i lillebrors studio:

Creep by iisolah

when you were here before, couldn't look you in the eye
you're just like an angel, your skin makes me cry
you float like a feather in a beautiful world
I wish I was special, you're so fucking special

but I'm a creep, I'm a weirdo
what the hell am I doing here?
I don't belong here

don't care if it hurts, I wanna have control
I want a perfect body, I want a perfect soul
I want you to notice when I'm not around

whatever makes you happy, whatever you want
you're so fucking special, I wish I was special

but I'm a creep, I'm a weirdo
what the hell am I doing here?
I don't belong here


tänk att det bara krävs ord

så mycket för så lite
eller så lite för så mycket
          ..tänk att det bara krävs ord

så mycket mixade känslor huller om buller att jag inte vet vad jag känner, tror, tänker eller vill. men allt.. fan vad det känns! ett trassel av sorg, ilska, glädje, svek, hat, kärlek, räsdla, undran, hopplöshet och tacksamhet.

högst uppsatta läkaren erkände sitt enorma misstag:
- "du har all rätt att hata mig ellen, jag skulle också hatat mig om jag var du"
(hur många läkare skulle säga så egentligen?)

en trygghet tar tid att bygga upp.. det är inte något man kan stressa fram. och nu.. efter alla svek och tårar.. det gör processen mycket sämre och det kommer ta längre tid att kunna lita på någon igen. jag KAN INTE hitta någon trygghet när jag och allt omkring mig flyger runt i en orkan. kan inte!

       klockorna har stannat och tidens tidsfördriv
                      är ännu inget annat än minnet av ett liv


Once Upon a December

sjöng och spelade in en låt i lillebrors studio:



dancing pairs, painted wings
things I almost remember
and a song someone sings
once upon a december

someone holds me safe and warm
horses prance through a silver storm
figures dancing gracefully
across my memory

far away, long ago
glowing dim as an ember
things my heart used to know
things it yearns to remember

and a song someone sings
once upon a december


OMG



OMG! tusenmiljonersmiljarder kilo tack!
VEM DU ÄN ÄR SÅ ÄLSKAR JAG DIG!


svart

        

okej alla, förlåt att jag är okontaktbar och försvunnen. jag lever, men det knappt.. andas tunga andetag i en svart iskall värld full av svek, hat och tårar. aldrig kunde jag föreställa mig detta helvete, aldrig kunde jag tro att världen kunde vara så grym, aldrig kunde jag tro på sådana onda svarta svek. människor jag litat på, satt mitt hopp till, öppnat mig inför, låtit leda mig, hjälpa mig.. alla dom som hållt mig vid liv. nu har dom dödat mig, använt min svaghet emot mig, fått mardrömmar jag inte ens haft att slå in. svart svart bara kolsvart. det finns inga ljus kvar, alla stjärnorna har slocknat. det sägs att döden är svart, men ändå är den det enda ljus jag kan urskilja.


whenever however whatever

whenever I'm alone with you
you make me feel like I am home again
you make me feel like I am whole again

however far away, however long I stay, whatever words I say..
I will always love you!


tomma hjälplösa händer

pengakris leder till censurerade handlingar. paniken leder till tystnad i det förbjudna. det är så det blir när världen vägrar se. men även om människor vill hjälpa och räcker fram sina händer spelar det ingen roll.. tomma händer ger mig ingenting. jag behöver överleva, jag behöver syre, jag behöver lindring. sådant kan inte tomma händer ge.. hur desperata de än är. förlåt! förlåt alla jag älskar, men den här gången kan ni inte hjälpa mig, skydda mig eller rädda mig.

(jag hör vad ni tänker nu..)
och ja, jag har ett eget val, men den här gången väljer jag den destruktiva mörka vägen som jag kan utantill. och ja, jag skadar bara mig själv.. men kanske är det just det jag vill?

    ljusen dom ska lysa på gatan utanför
    ja ljusen ska lysa på den dagen när jag dör
    för så slocknar all min ångest, då slocknar all min nöd
    då slocknar hela skiten och sen så är jag död

ge upp om ni vill. det har jag redan gjort.


RSS 2.0