iisolah

Matilda, min älskling! Hade jag fått en andra chans hade jag utan tvekan gett den till dig! Du om någon här på jorden är den som förtjänar det mest! Livet!

Du skriver vackra ord om vår vänskap och kärlek, men när jag kommer till hur du beskriver dig själv som ängel så svämmar tårarna över helt. Jag hör plötsligt min lillebrors röst i huvudet när han var fyra år och satt i baksätet i bilen. Han började helt plötsligt storlipa och skrek i otröstbar panik; "Jag vill inte bli en ängel!" Det var så han för första gången insåg vad döden är. Jag hör hans panik och gråter förtvivlat likadant; "Du får inte bli en ängel!" Inte nu! Inte än! Matilda.. DU FÅR INTE!

Droppe efter droppe föll, jag kunde inte se henne i ögonen. Ett hjärta i min famn och jag i hennes armar, (så nära får ingen gå). En känsla av att vara den hemskaste, elakaste människan på jorden spred sig som filten hon svepte in mig i, lika varm som kärlek och skam mixat i ett. Jag tror våra hjärtan slog lika hårda slag, så nära som aldrig förr i precis samma takt, men ändå ljusår långt ifrån. Tystnaden talade högre än någonsin, som en sorglig melodi utan ljud kunde jag höra hennes tankar. Radioaktiva tårar föll ner på min hud som atombomber, lika vackra som explosioner av regnbågsglitter, lika farliga, förödande och giftiga. Vi andades samma luft, samma svidande skam av smärta när våra hjärtan flätades samman av taggtrådskärlek.

En puss på perrongen - min famn i din! På kärleksjakt finns inga gränser eller regler.

Calathiel.. jag sprang i snö, plankade på nattbuss, ringde för många signaler, skickade för många sms, svartvitlögnade för småpojkar, fick hennes bil att stanna bredvid bussen och sprang ut, snöoväder och RAKT IN I HENNES FAMN! Min Änglafamn! Löften om imorgon, och ett högt pris att betala. All the fucked up love has a price, (i min värld var det värt det) Cala, vad som helst för dig.

Nu är jag skuldfri och utan kvitton så fråga inte är du snäll. En besatt blondie i Växjös vita vinternatt lever farligt som fan. Kärlek är dyrt, men värt vartenda värdefull sekund, (och hur fan ska jag skriva för att få rätt version till rätt ögon men ändå bevara all fakta?) "skip the middle talk.."

Okej, blev vänligt hemkörd av "pubvakt/blivande polis". Ringde som lovat (Lex), fick beröm för "gjort som sagts", gick hem ensam, klickade av idioter och sitter skakande och iskall i soffan och skriver här. I MADE IT! right? Snälla ge mig en vit lögn - säg att du tror på mig EN GÅNG TILL (say it).. du får tro vad du vill. Kärleken räckte nog halvvägs.. är du där?

Of course I have a wish to live, it's just inverted outwards! (never enough to fill me up)

Miljarder ord virvlar som orkaner i min hjärna. Överallt ser jag bokstäver som flyger kors och tvärs genom lägenheten. Ibland pusslas dom ihop till en mening som jag genast försöker snappa tag i, något som makes sense.. något jag kan förklara med.. men allt löses upp och splittras till lösa flygande bokstäver igen innan jag hunnit memorera vad det var. Allt är i olika färger och former, wicked.. i 3D dessutom med små töntiga vita vingar tecknat som i Super Mario. Är jag psykotisk? Drömmer jag? Har jag råkat få i mig LSD? Eller är det bara min hjärna som bläddrar igenom dimensioner (som den brukar)? Man ser inte alltid skrämmande saker som psykfall, det är mest bara förvirrande när man är ensam och inte vet vad som är på riktigt eller inte. MINDFUCKER!

Jag minns livet på Nydalavägen. Jag trodde i ett halvår att jag hade en katt, tills jag plötsligt stannade upp en dag och tänkte efter. Jag hade inga matskålar, ingen sandlåda, inget namn på katten.. då blev jag faktiskt rädd för mig själv. (Minns du Mina?) Nu bor jag hundra meter bort och äger en katt vid namn "Mira". Hon är på riktigt, men även hon "smyger" på osynliga saker ibland och det får mig att undra. Pantern som bott i mitt sovrum sen i somras är skrämmande. Jag har till och med filmat när Mira stirrar in i sovrummet och sakta kryper längs golvet redo att attackera pantern som ligger på sängen. Ser hon också den? ..okej, den ligger och tittar på mig nu. Hjälp! Medicín nästa! Får droga bort luckor i hjärnan som inte borde vara öppna. Vad INVERTED!

"jag vet att du ser bilder i ditt huvud som gör ont
jag vet att du ser bilder, men skit i allting sånt
jag vet du klättrar väggar som du inte trodde fanns
just när du trodde allting hade fallit ner på plats"

Amy. En eloge för alla timmar du ägnat åt mig! Tid du tagit dig, tankarna du tänkt på mig! Vem är jag att stjäla sekunder av någon? JAG?! Och som ett uselt "tack för att du håller mig vid liv" så skriver jag med små svarta bokstäver i ett av tusentals identiska olästa inlägg.. men Amy, mycket här är är tillägnat dig.. tankar, reaktioner, kärlek, citat, sorg, rädsla, ilska, hat och beundran. Allt det där som hör till "nära relationer". Alla känslor är tillåtna i ömsesidig kärlek! Carpe Omnia (fånga allt)

Amy, vart har du tagit vägen? Jag försöker hitta dig varje gång vi träffas, men du glider sakta men säkert ur mitt grepp. Jag känner inte igen dig! Jag saknar det vi var, saknar relationen vi hade.. finns det något kvar? Det är ju du! Det har alltid varit du! Den jag hänvisar till, den jag stolt vill presentera inför alla som "hon som känner mig bäst", "hon jag litar på mest i världen", "hon som kan mig bäst", "hon som varit med mig genom år", "hon som har hållit mig vid liv", "hon som är den enda i universum jag kan prata med om allt", "hon som får mig lugn när ingen annan kan". Hon! DU! Amy! Minns du att du stod med på min VB-lista? "Prata med Amy". Mitt proffs på rätt position! Jag var din docka..

men nu? Säg mig, vem är jag egentligen för dig? Var är du? Vem är du? Vad är vi? Kärleken som brann mellan oss har slocknat och allt har blivit vasst, hårt och stelt.. och jag måste erkänna (hur sjukt det än låter), att JAG ÄR RÄDD FÖR DIG! Dom som finns närmast i hjärtat är dom som kan såra mest, där du är! Jag är så rädd för dina ord, tankar och blickar. Jag undviker ögonkontakt, när du ställer frågor fryser jag till is, är på min vakt och ständigt i försvarsposition inför dina argument. Det här är inte Amy! Såhär hård och nedvärderande är inte min Amy! Du gör ont! Sluta! Snälla kom tillbaka! Jag älskar dig och vill ha dig i mitt liv, jag vill inte vara rädd för min "änglamamma"!

"I think the only reason people hold on to memories so tight is because memories are the only thing that don’t change when everything and everyone else does!"

Varför ska jag ständigt prata sönder människor? Jag babblar och babblar, avbryter allas ord och stryker över meningar med mina egna. Ego! Jävla EgoEllen! Jag märker irritationer men ÄNDÅ fortsätter jag prata om mig själv och berättar så onödiga saker som ingen egentligen bryr sig om. Jag säger "vänta! bara en sak till.." och hoppas omedvetet inom mig själv att personen i fråga ska vara jätteintresserad och VERKLIGEN vilja veta allt jag så ivrigt vill berätta. Men när jag lämnas ensam igen så hör jag deras försök att avsluta samtalet. Deras ord börjar eka i väggarna och deras ointresserade ögon spelas upp framför mig. Skuldkänslor och självhat exploderar och jag bara ångrar vartenda ord jag TVINGAT dom höra! Jag vet ju så väl att jag inte ska göra så! Vet att ingen vill lyssna när man avbryter andra! Jag vet att det är fel taktik att fånga någons hjärta! VET att intresset att lära känna mig dör ut.. Men ÄNDÅ mosar jag egofakta in i deras öron! Varför kan jag inte hålla käften? Ingen blir ju intresserad av att lära känna mig bättre om jag redan svarat på alla frågor som inte ens hunnits ställas. Jävla egoidiot! Suck!

Ellen = überblond fuckup not acting her age! An immature child trapped in a 24 year old body. Misserably Mad girl, MissFit MissUnderstood MessMissy.. MassMistaken Manipulative Maniac! FAIL!

-"Damn! ..I won!.." /the devil
(imaginarium of doctor parnassus) Now what?

Anyway..
Kia. Welcome to the darkness my lady. You found the way to my heart, and now you've got the keys to one of the empty apartments of big black broken bloody holes. Congratulations! You can go and come as you please.. it’s yours to use now! Excuse the mess - it’s under construction. (Watch out for the fallen shards of the past). It’s the darkest of times and the lights are under construction too (been out since last autumn -2011, and so has the warmth), so I suggest you'll put on something warm and bring your own light. Be careful Kia, it's easy to get lost in the cold darkness of my heart.

Det är inte åldern man blir "för gammal" av. Det är människornas fördomar om siffror och samhällets påtvingade förväntningar om den. Så varför spendera sin ungdom med att växa upp? Jag tror aldrig man hinner bli vuxen nog i det här livet. En siffra som stämpel i papper och antal ljus på en tårta ska aldrig behöva styra vem man är!

Tack P2 för din otroligt fantastiska insats! Jag kommer aldrig kunna tacka dig på riktigt, jag kan aldrig någonsin berätta, men jag skriver det här i alla fall (sort of).. Lily och jag.. du har fört oss till en helt ny nivå! Tack P2, du lyckades med det som jag försökt med och kämpat med i flera ÅR! Sen bara kommer du med din underbara existens, helt ovetandes om din charm och utstrålning som du med dina ord förvandlar till en nyckel av guld! Just den nyckeln som jag letat desperat efter i flera år! Nyckeln till hennes hjärta! Plötsligt dyker du upp och gör underverk utan att veta någonting! Jag är dig evigt tacksam! Önskar du kunde förstå vad du gjort för mig.. You set me free!

Nova *2012-02-01* En ny stjärna är född! Sofia & Rikards dotter!

Lilla stjärnan Nova! Jag kan inte förstå att jag kommer få vara med och se den här lilla skönheten växa upp och bli en människa med egna tankar och åsikter! Vad kommer hon att tycka om? Vem kommer hon vara mest lik? Sofia eller Rikard? Vilka personlighetsdrag kommer hon ärva av er? Vilken humor kommer hon ha? Vilka intressen kommer hon ha? Fotograf? Modell? (Framför eller bakom kameran?). Vad kommer hon ha för stil? Vad kommer hon vara duktig på? Vad kommer hon vara rädd för? Vad kommer hon längta efter? Eller drömma om? Hur kommer hennes röst att låta? Dialekt? Uttal? Hur kommer hennes handstil se ut? Vad kommer hon skriva med sina små händer?

Hur kommer HON se ut om tio år? Och vad skulle hon säga om hon fick se det jag skriver just nu? (Överdrivet spekulerande), men jag är bara så nyfiken och förväntansfull över att få lära känna Nova och följa henne i livet, (precis som du och jag Sofia), vi har följt varandra sedan 20 år tillbaka! Overkligt!

Sofia - det känns som om jag är en del av dig, vi har formats och vuxit upp tillsammans, (och så blev vi som vi blev)! Vi kan varandra ut och in och har sett varandra i så många olika tillstånd och situationer. Vi har verkligen gått igenom mycket tillsammans, och med hjälp av varandras stöttning och styrka har vi klarat av saker som vi aldrig någonsin kunnat föreställa oss eller tro.. men vi har klarat det; tillsammans! ("Äkta vänskap är någon som vet ALLT om en, och fortfarande tycker om en").. och det tycker jag verkligen stämmer in på oss två! Det här kanske låter dumt, men Sofia; du känns som en syster för mig! Nyss satt vi i lekstugan och ritade teckningar på våra framtida barn och familjer, och så PANG har du blivit mamma och fått en änglalik dotter tillsammans med en helt underbar pappa, och jag kan inte förstå att det sant!

Det rinner tårar av glädje och en enorm stolthet ned för mina kinder! Jag skulle självklart aldrig någonsin kunna förstå eller föreställa mig vilken lycka och kärlek det är för er; (Sofia och Rikard med släkt och familjer!), men jag vill ändå försöka förklara hur jag känner. (Jag har aldrig reagerat såhär när någon jag känner fått barn förut!) Sofia, minns du hur jag blev när jag kände Nova sparka för första gången? Tårarna bara sprutade, jag blev helt hysterisk och kunde inte ens prata! Haha, jag undrar hur det kommer gå när jag träffar henne!?

Det är så konstigt, men hon känns så nära mitt hjärta redan. Kanske har det med din och min kärlek och vänskap att göra, Sofia? Du är en så stor del av mig, mitt liv och i djupet av mitt hjärta! Det är klart att Nova hamnar där också!

Sofia & Rikard; det här gjorde ni bra! Nova - Newborn Star of Love!