iisolah

fyfan jävla lögnare lögnare lögnare, din sjuka jävla fitta, fyfan vad jag hatar dig och dina jävla fega lögner. horkärring, nu är du nöjd va? nu när alla lyssnar på dig, går stolt i korridoren förbi med ett hånflin om att "hah, du kan minsann inte sätta dit mig ditt äckliga jävla lilla psykfall". gaaah, vet inte om jag ska skratta eller gråta. så jävla tönigt! idiothelvete! nu lyssnar ingen på mig tack vare dina äckliga stinkande lögner.

frågan är vad jag ska göra. vill bara springa och slå ner fittkärringen, men då vänds allt ännu mer mot mig. ska jag fortsätta i spåren av bläck och tysta papperskrig eller ska jag lägga mig? jag orkar inte allas "vetskap" om vad som är rätt och fel, orkar inte förklara mig med svävande ord utan stadig grund. ingen kommer tro mig nu. jag orkar inte vara "opålitlig".. men hur jag än gör så blir det samma jävla sak i slutet ändå.. kanske värre. kanske vänder alla sina vapen mot mig?

jag vill fan sätta dit den jävla lögnaren, men frågan är om det är värt priset? jag skulle älska se henne bli utsparkad, kickad från jobbet och totalt idiotförklarad. skulle älska se hennes min när alla omkring vet att jag talat sanning hela tiden och att allt hon någonsin sagt varit feta jävla lögner för egen vinnings skull. jag skulle älska se henne trampad på och nere i skiten.

men jag vet inte om det är värt att riskera att tappa alla människors förtroende för mig totalt? vet inte om det är värt att sitta och undra, försöka läsa tankar hos alla som går förbi.. tror hon mig eller tror hon henne? jag vet inte om det är värt att riskera viss vänskap och tillit jag jobbat som fan för. äkta vänner borde tro mig, jag vet.. men tänk om fittkärringens manipulerande argument övertygar och övertalar. jävla mytoman, jävla psykopat, jävla oempatiska maktmissbrukande! jag hatar dig!

ja men skit i det då för fan! skitsamma. efter såhär lång tid av stillastående trampande i en lera utan slut så är väl bästa möjliga förflyttning tillåten? bara ta en grävskopa och skyffla mig över till närmsta plattform för att "komma någonstans". skitsamma att leran följer med, ni lyckades ju ändå inte dra upp mig.

jag är tråkig, ful och töntig. existerar på rutin. stel och oförändlig, alltid likadan. lika svart, lika dyster med samma röst och samma ord.. kommer aldrig någonstans. blablabla ja vi vet du vill dö lika mycket nu som då, (ja vi vet du behöver hjälp, man blir trött på ditt jävla gnäll). tyst med dig, sitt Fido, vacker tass, fot, håll käften! ja jag ska gå, sluta tjata, jag SKA! var inte oroliga, jag ska försvinna.. okej? ja jag ska städa upp efter mig, sudda ut alla fotspår. ni kommer att glömma mig.. jag lovar!

din tystnad talar mer än dina ord. vad har jag gjort för fel den här gången, va va va? existerat? brukar man inte existera? finnas? förlåt för min existens, jag menade inget illa.. hallå? svara! jag lyssnar hellre på sylvassa ord än din tystnad.

ska jag gå nu? ska jag stanna här? får jag slå mig ner? ska jag se dig i ögonen? vågar jag öppna munnen? snälla säg hur jag ska vara för att behaga? berätta för mig, snälla förklara vad jag gör fel.

men fåglarna hör, har du tänkt på det någon gång? dom håller aldrig lika tyst som ni.. som du. rykten och citat sprids i vinden, under springor i dörrar och fönster.. jag hör. jag hör mer än du tror, ser mer än du tror. bara för att jag är ett psykfall och er patient betyder det inte att jag är dum i huvudet. jag snappar upp sånt ni inte tror jag begriper mig på, analyserar tillbaka. det handlar faktiskt inte bara om mig.. ni finns också med i behandlingen, och hur ni är mot mig spelar precis lika stor roll.

falskhet.. all denna falskhet. varför ska jag visa, berätta, öppna mitt inre, vända mig själv ut&in och tömma ut allt på bordet inför era ögon när ni själva har precis samma attityd som jag många gånger? slutna läppar och himlande blickar. varför ska jag vara äkta när du är oäkta? säger du din sanning så säger jag min, för det värsta jag vet är att höra andra citera allt du inte vågat säga till mig. jag hatar höra fåglarna viska alla svidande ord du sagt bakom min rygg.

så mycket skitsnack överallt.. men väggarna och golven hör varje ord, förlorade ljudvågor löses inte upp av sig själva.. frekvenser i vinden går vidare och vidare, fåglarna tystnar aldrig. tänk på vad du säger Amy.. mycket står på spel nu. jag är inte döv.. är du?

blev lycklig idag, äntligen pengar på kontot (+5828:-), men säg den lycka som varar.. räkningar för 9012:- alltså ligger jag nu på minus 3184:- och får inte in pengar förrän 18 oktober nästa gång. hur fan ska jag kunna betala? hur ska jag kunna överleva? sa upp lägenheten för att ha råd med att fortsätta vara inlagd på psyket (avdelning 24). är utan cigg, utan hem, utan adress, utan liv, utan hopp och utan pengar. jag orkar inte mer!

Inkomst Försäkringskassan: 5828:-

Räkningar:
351:- (mobil)
213:- (internet)
800:- (vårdavgift)
770:- (el)
6878:- (lägenhetsskador)

Totalt: 9012:-
Kvar: 0:- (minus 3184:-)

ett lyckohjul som snurrar, ett livets lotteri
där insatsen är enkel, för du spelar med ditt liv
hon älskar - älskar inte, hon älskar inte mig

det är ett "olycksfall" i arbetet om Amor träffar rätt
jag är hellre undantag än regel

ibland undrar jag hur jag egentligen ser ut i era ögon. är så jävla trött på era improviserade små regler. jag kan inte ta mer skit för något jag inte visste var förbjudet. jag ska göra revolt så ni får se löjligheterna:

jag ska sitta i rökrummet hela dagarna även om fler än två är där inne. jag ska bunkra upp meterhöga staplar av tidningar och snacka skit om personalen. jag ska ligga och messa medpatienter på nätterna och hålla dom vakna för jag vill inte röka själv. jag ska tejpa för lampknappen så det inte går att tända där inne och jag ska röka extra mycket efter klockan elva på kvällen. jag ska även ta in kaffekoppar i porslin och massa mat.

jag ska sitta på golvet istället för på stolarna, och om jag sitter på en stol ska jag aldrig ha fötterna på golvet. jag ska äta i soffan istället för vid bordet och klaga på att jag hatar den äckliga maten. sen ska jag begära en hel buffé varje natt och aldrig vara på rummet efter elva. jag ska byta sängkläder varje dag och endast gå runt i landstingets kläder för dom är ju så fina.

sen ska jag aldrig rulla upp persiennerna för jag vill ju bara ligga i mörkret och tycka synd om mig själv hela dagarna. jag ska strunta i att delta i alla gruppövningar och jag ska gå in till andra patienters rum så vi kan smida destruktiva planer. sen ska jag gå till tidningen och berätta om alla oprofessionella behandlingsmetoder och idiotförklara alla i peronalen. jag ska be om VB (vid behovs-medicin) även när jag inte mår dåligt, aldrig bädda sängen och aldrig stiga upp på morgonen.

jag ska aldrig gå ut och jag ska kalla 24:an för mitt hem. jag ska samla ihop kläder så jag har långt mer än fyra plagg. jag ska ha mobilen på högsta ringsignal och prata i den ute på avdelningen jämt. jag ska ta massa foton varje dag på personal och patienter och sedan lägga ut på internet så hela världen kan se. jag ska spela in ljud och filma för det är så otroligt fint och vackert här inne. jag ska lägga upp tidningar över hela bordet i matsalen och läsa samtidigt som jag äter. sen ska jag bjuda in alla mina vänner och hela min släkt och ha besök hela dagarna och vi ska bara vistas i korridorerna, helst ska dom sova över också.

jag ska springa upp och ner för trappan ner till dagsjukvården och kiosken i bara strumpor, och i korridorerna på avdelningen ska jag bara gå barfota. sen ska jag ta reda på alla i personalens efternamn och kolla upp vart alla bor så jag kan terra dom ordentligt. jag ska även bli vän med alla på facebook. jag ska färga håret och måla naglarna varje dag och jag ska städa hela avdelningen med eget starkt giftigt rengöringsmedel så alla får allergiska chocker.

jag ska vara otrevlig och kalla alla för fula ord, och så fort någon säger emot mig ska jag hota med självmord för jag vill ha sån uppmärksamhet. jag ska sträva efter att bli bältad och att få övervakningsgrad 3 för jag tycker det är så kul att sitta och skita när någon ser på.

..idioter, vafan tror ni egentligen? suck..

depression isn't a sign of weakness
it's just a sign that you've been strong for too long