iisolah

ordlösa meningar snurrar runt i huvudet. meningar som beskriver exakt precis hur allt är. det är rätt ord i rätt följd, det är rätt förklaring och helt rätt förmulering till förståelse för mig för andra för ingen för alla för allt för inget för någon eller något. jag lyssnar letar bläddrar i hjärnan men kan inte urskilja hur det ska kunna skrivas, ritas, sägas. jag hör varje mening och varje ord, men det är på ett språk jag inte kan tala, ett språk med bokstäver jag inte förstår, en grammatik för komplicerad att placera rätt ord på rätt plats i det jag försöker forma till en mening. en fras, ett citat, ett ord.. nej ingenting låter som det ska utanför min hjärna. jag försöker skriva men pappret förblir tomt. försöker rita men färgerna jag behöver har inte ens uppfunnits på skalan. jag lyssnar på musik för att hitta något i närheten.. men allt låter fel, letar citat i texter skrivna av dom som alltid lyckas sätta ord på exakt det jag känner, precis det jag menar.. Trent? Emileigh? Jocke? ingenting duger.. FAIL!

och alla små små gnistor jag samlat på och värderat så högt känns nu så obetydligt oviktigt. glimmande ögonblick och avgörande stillastående klockslag som jag försökt fånga upp som tändstickor till att hålla en döende flamma vid liv, nu spelar det inte längre någon roll, det betyder inte längre någonting.. för nu har jag fått en hel skogsbrand. en överdosering av exploderande kärlek där gnistorna är så många att inga siffror räcker till. i en brinnande dröm tog hon min hand och vi dansade igenom flammorna av en påtaglig kärlek aldrig verklig nog att ens våga drömma om.

plötsligt bjuder hon upp dans.. en helt ny dans med helt nya steg till en helt ny takt i en helt ny melodi i en helt ny tornart på helt nya marker där jag aldrig dansat förut..

jag är livrädd
nu ska jag ta hennes hand..

svartsvartsvart, jag sörjer som på en begravning. allt är dött, inget liv finns kvar. där det en gång flammade lågor av hopp och tro står jag nu ensam kvar i askan av det som aldrig blev och gråter svarta tunga tysta tårar av övergivenhet.

där ute skiner solen som ett hånskratt, den skiner över dom som lever sina liv, över dom som lyckas, över dom som älskas, över dom som fortfarande har drömmar kvar. men i min dunkla värld full av hat sorg och död vill jag bara skrika åt solen att sluta blända mig. släck SLÄCK! det är för stor kontrast mot mitt mörker.

jag blundar hårt och försöker gömma mig för världen men ingenstans kan jag undvika människors sommarglädje. letar efter dunkla vrår, någonstans att slippa världen, bli osynlig för mig själv och för andra, glömmas bort. och färgerna ni gav mig en gång passar inte in, här försvinner allt, svartnar, vissnar, dör. för när ögonen vant sig vid mörkret ser man i svart/vitt.. då spelar färger ingen roll.

14 juni 2010

01. Gamla Ullevi:

"hör du ljudet av juli där utanför? sist vi sågs var det vinter och en meter snö
jag kan höra musiken du gav mig i natt, så här lät det medan ångesten kom ikapp
jag vill höra en öde helg explodera utanför ditt fönster

ibland blir jag så störd av tystnaden här
jag tänker på dig, jag tänker på dig ibland

ge mig en ny drog som tar mig nånstans, jag behöver en ny medicin och ett nytt land
när jag faller lycklig och fri var det falskt alarm, falsk marknadsföring
men även inbitna lögnare har sin charm

jag kan höra musiken du gav mig i natt, stå still, jag loopar samma tack
men det finns nåt där som bara måste bli sagt"

02. Skisser för Sommaren:

"hur känner du nu? känner du någonting?
hur känner du nu? jag väntade mig ingenting

och hundratusen ögon stirrar på oss, ingen ser
och hundratusen röster skriker efter något mer

hur tänker du nu? jag väntar mig en värld
hur tänker du nu? hallå, är det nån där?

miljoner ord förvinner ner i förrgårs svarta hål
som hundratusen åsikter som ingen lyssnar på

du vet ingenting om mig, jag vet ingenting om dig
snälla säg det igen"

vad är det jag väntar på egentligen? bättre tider? tider som förmodligen aldrig kommer, men ändå går jag runt dag ut och dag in och bara väntar.. utan att veta vad jag väntar på. längtan efter något? hemlängtan utan hem? ..bortlängtan? jag vill inte vara här så varför stannar jag kvar? varför fortsätter jag att bara gå runt runt i mörkret och vänta? varför letar jag förtvivlat i panik när jag inte vet vad jag egentligen letar efter? vad är det som håller mig vid liv när jag inte kan se en enda positiv sak med att leva? ett liv, ett helvete, ett enda stort plågsamt tidsfördriv i väntan på döden..

ge mig andetag som inte bränns, ge mig varma händer som inte släpper taget, ge mig något att orka leva för. ge mig ett mål, ett löfte, en anledning att inte hoppa, ge mig vad som helst, innan jag rasar ihop totalt. ge mig vingar som bär, ge mig stadig mark att stå på, ge mig luft att kunna andas in, ge mig hopp, ge mig framtidstro, ge mig nåt som känns. ge mig eld som inte brinner ut, ge mig ljus som inte dränks i mörker, ge mig lust att vilja, ge mig lust att leva, ge mig en orsak att låta hjärtat fortsätta slå. ge mig tid utan nedräkning, ge mig substitut för tidsfördriv. ge mig längtan, drömmar, tro. ge mig svar, ge mig ärliga svar, ge mig svar på frågorna jag inte vet hur man ställer. ge mig något mer, ge mig något som består, ge mig löften som håller, ge mig en anledning att hålla ut, ge mig vad som krävs för att kunna leva.. ge mig dig.

*Sara ♥ Mikael*
12 juni 2010



Foto: Sofia & Rikard

jag kan inte se på när hon går härifrån. jag måste blunda, kan inte se, vill inte se.. för om det skulle leda till ett avslut vill jag inte att det sista minnet skulle bestå av ett farväl. jag vill inte att det sista ordet hon skulle höra mig säga var "hejdå"..

så jag blundar och håller käften, låtsas som ingenting, oberörd och stel.. fast att jag egentligen dör en gång per sekund, i samma takt som hennes steg ekar bort ifrån mig..

jag har varit utan ord i veckor nu..
tusentals meningar, ord och bokstäver virvlar runt i huvudet
men jag lyckas ändå inte fånga upp något som beskriver det jag menar,
eller vill säga.. förklara, försvara, få ur mig!

varför kan jag inte vara normal?
kunna umgås med vänner, skratta, vara glad som ni?
varför brister jag ut i gråt när skratten och glädjen ökar?
varför rinner det svarta tårar när jag är med folk jag älskar?
jag borde vara glad! ..förlåt!

såhär kan det gå till när jag får städmani
(jag vet, men jag har faktiskt ADHD)

Grattis Sofia på födelsedagen! Snart har vi känt varandra i exakt tjugo år.. galet!

helt plötsligt mitt sådär i kaos&allt&ingenting blandat med virvelvindstankar&planeringslöshetsplaner så stod hon där, min älskade, som en ängel, lika ren och vacker med sitt ljusa lockiga hår och tindrande ögon. jag fick drunkna i hennes famn igen, fick se in i hennes vackra oemotståndliga ögon igen. jag ville aldrig gå, aldrig släppa taget. hon bevisade för mig att kärlek visst kan hållas vid liv trots att tiden går och man vandrar olika vägar i olika liv på olika planeter i olika universum. när vi möttes var det som vi hade setts igår men ändå som jag hade saknat henne i hela mitt liv ♥love♥

jag vill aldrig klistras fast igen! men hur kan man ha relationer utan känslor involverade? ska jag bli iskall, reserverad, likgiltlig, stel, hård som sten och aldrig komma nära? aldrig låta någon komma nära igen..

jag vill aldrig mer älska, aldrig mer bli älskad. jag vill vända alla blodiga taggar utåt, aldrig inbjuda till en kram, skrämma iväg folk. jag vill aldrig mer be om hjälp, aldrig mer vara svag, aldrig mer visa mig naken.

jag ska upprepa för mig själv att ensam är stark, vända mig om och bara gå gå gå.
aldrig se mig om. aldrig mer känna.

     kom inte för nära, du vet hur det blir           ..MiN vÄrLd SkA aLdRiG RöRa DiN..
        nu har jag mitt och du ditt revir

du pratade om evighet som om den fanns, om att aldrig lämna mig ensam, om att hålla min hand för alltid.. LIER! en lögn kan inte bli mer uppenbar än så! det finns ingen evighet, det finns inget för alltid, ingenting kan brinna i oändlighet. en tidsfråga.. ALLT DÖR TILL SLUT.

även stjärnorna på himlen går på tid, expanderar tills dom exploderar, slocknar och dör.

och så flyttar världens bästa Tildus in till mig igen. gör iordning garderoben medan hon asgarvar.


man ser ganska tydligt vems sida som är vems. haha.

http://tulderull.blogg.se/


du är underbar min finaste Tildus!