inte ens du..
Amy för helvete, hur fan kunde du? jag som litade på dig till 100%, du som kunde "läsa mina tankar" och visste allt om mig, du som såg, förstod, la ner hela din själ i att hjälpa mig, höll mig i handen och gav löften om aldrig svika och aldrig lämna mig ensam, aldrig släppa taget. en tillit så stark, hur kunde du svika mig så? det här är tredje gången den här sommaren. mitt i krigszonen bland alla lögner, svek, brutna löften, rykten, falska påståenden, vanvård, lex-maria, felaktiga journalanteckningar, anmälningar och skvaller. jag trodde du skulle vara den jag kunde luta mig mot i orkanstormen, trodde du skulle hålla min hand hårt, lita på mig, lyssna på mig, och HÅLLA våra löften.. men där brast det. Miih, du har rätt, det finns ingen ingen INGEN här man kan lita på längre. vän eller fiende? jag är inte säker på någonting.. tack Amy, tack som fan.. jag tystnar nu.
Gumman, du vet att jag finns här i det jag kan. Jag lyssnar, stödjer och bär i bön och givetvis när jag får tillfälle att träffa dig. Var rädd om ditt inre, den där lilla kärnan. Du behöver inte mer svek. Du är värd något annat som stavas K-Ä-R-L-E-K.
men jag finns fortfarande kvar, d vet du vännen, tro aldrig någe annat! <3<3
