iisolah

hela avdelningen är på spänn, det hänger i luften, ångest och panikutbrott bara väntar på att explodera. så mycket folk, patienter överallt, skötare överallt, dörrar slår, öppnas och stängs, tusen ord och höjda röster ifrån alla håll.

kan inte andas, jag kvävs, instängd, omringad, ingenstans att slappna av och kunna andas ut. jag söker plötsligt efter ensamhet och tystnad istället för att undvika in i det sista.

det stinker av förvirring och oskötta hygiener. kläder, saker, svett, och hela tiden den där spänningen som ett lock över allt och alla. när som helst kan helvetet bryta ut, alla vet om det, alla väntar nervöst och går på nålar.

HÅLL KÄFTEN!
FÖRSVINN!
TA BORT MIG HÄRIFRÅN!