FAIL!
ordlösa meningar snurrar runt i huvudet. meningar som beskriver exakt precis hur allt är. det är rätt ord i rätt följd, det är rätt förklaring och helt rätt förmulering till förståelse för mig för andra för ingen för alla för allt för inget för någon eller något. jag lyssnar letar bläddrar i hjärnan men kan inte urskilja hur det ska kunna skrivas, ritas, sägas. jag hör varje mening och varje ord, men det är på ett språk jag inte kan tala, ett språk med bokstäver jag inte förstår, en grammatik för komplicerad att placera rätt ord på rätt plats i det jag försöker forma till en mening. en fras, ett citat, ett ord.. nej ingenting låter som det ska utanför min hjärna. jag försöker skriva men pappret förblir tomt. försöker rita men färgerna jag behöver har inte ens uppfunnits på skalan. jag lyssnar på musik för att hitta något i närheten.. men allt låter fel, letar citat i texter skrivna av dom som alltid lyckas sätta ord på exakt det jag känner, precis det jag menar.. Trent? Emileigh? Jocke? ingenting duger.. FAIL!
Du skriver otroligt bra, så du vet.
Nej, tyvärr finns det stunder då inte ens de allra bästa funkar..
Kram!
eller hur. ord duger inte. ritningar finns inte.
men allt finns där, i hjärnan. men det kan inte komma ut.
Du beskriver det klockrent, iallafall för oss skriver och skapar för att överleva. Den där jävla främmandeheten, ordlösheten på papper men inte i hjärnan. Förstoppning kanske är ett passande ord. Men i mina ögon är det här inlägget guld, och jag kommer att återvända när solen gått ner i moln för ditt språk har fångat min uppmärksamhet och fascinerar mig.
