iisolah

svartsvartsvart, jag sörjer som på en begravning. allt är dött, inget liv finns kvar. där det en gång flammade lågor av hopp och tro står jag nu ensam kvar i askan av det som aldrig blev och gråter svarta tunga tysta tårar av övergivenhet.

där ute skiner solen som ett hånskratt, den skiner över dom som lever sina liv, över dom som lyckas, över dom som älskas, över dom som fortfarande har drömmar kvar. men i min dunkla värld full av hat sorg och död vill jag bara skrika åt solen att sluta blända mig. släck SLÄCK! det är för stor kontrast mot mitt mörker.

jag blundar hårt och försöker gömma mig för världen men ingenstans kan jag undvika människors sommarglädje. letar efter dunkla vrår, någonstans att slippa världen, bli osynlig för mig själv och för andra, glömmas bort. och färgerna ni gav mig en gång passar inte in, här försvinner allt, svartnar, vissnar, dör. för när ögonen vant sig vid mörkret ser man i svart/vitt.. då spelar färger ingen roll.