bildterapi
"det är som att du är fångad i ett djupt hål helt isolerad från världen där ute, en värld som både är hemsk och härlig, men du är inte med i något av det.. som att du är utanför systemet helt. det märks att du vill upp, du vill leva även om det inte är underbart hela tiden så vill du i alla fall vara med och slippa isoleringen. att du är ensam och isolerad behöver inte betyda att du är inlåst på en avdelning, det kan kännas så i alla fall, att man sitter i en bubbla.. alla omkring lever sina liv, skaffar barn, bil, hus, jobb medan man själv inte kommer någonstans.
men hur ska du kunna ta dig upp ur det där hålet? du kan ju inte klättra själv. Du behöver någon som hjälper dig upp, kanske räcker ner ett rep som du kan ta tag i, men det måste vara en person du litar på till hundra procent. för om personen som håller i repet plötsligt släpper och säger "nu har jag fikarast" så faller du ju rakt ner igen, och det är inget du vill riskera.
så du behöver människor omkring dig som du verkligen kan lita på! och som inte släpper taget."
