sis & jag

                                                       
när var det? våren 06?
och hon skrev om sitt första möte med mig:

"..jag klampar in, visar stela axlar raka ögonbryn jag inte vill stanna sekunden ut, men den går och nästa en flicka i en fåtölj och hon är kanske arton har långt blont hår spända käkar - hon ser ut som jag - hon blänger lugg i arga ögonen men underläppen vek plutig sårbar - är det jag? - hon pillar nagel låtsas ointressant inte heller intresserad - som då - hon hälsar och inga ögon möts - men exakt, likadana - hon kedjeröker suckar verkar svår att nå - jag är onåbar - och mitt i allt hon reser sig upp säger Nej, det här pallar jag inte, dörren slår hårt och jag ser genom fönstret hon sparkar grästuvor muttrar mumlar ögon tåras - hon är fan jag.

Och jag känner igen mig och det gör ont och jag vill rädda henne; jag vill säga om tio år är du inte här du är annanstans, det vill jag lova lova henne, plötslig ömhet någon jag inte känner men känner väl igen och jag vill lägga armar om och försäkra för hon ser ut som jag var och är som jag var och jag är ingenstans idag och jag tror det kanske är så att jag vill trösta mig."
________________________________________

och nu..
4 år senare är hon fortfarande en av dom bästa jag har:

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0