en halv melodi
och till och med en inledning börjar med ett farväl
igår sjöng hon sånger på mitt rum, vackra nya toner, men ändå i en välbekant harmoni
en inledning som fick mig att vilja höra mer..
men idag tystnade plötsligt tonerna. jag som trodde hon skulle fortsätta sjunga
hon gav mig några ord om "kul att träffas" och "lycka till i livet"
sen vände hos sig om, stängde dörren och försvann
jag lär nog aldrig få höra henne sjunga igen, jag vet inte ens hennes namn
allt som blev kvar var en halv melodi och tre små godisar
varför fastnar jag alltid i människors ögon? i fel personers ögon?
ett farväl är alltid så uppenbart, men ändå blundar jag lika hårt inför sanningen
drömmer för stora drömmar, drömmar som inte borde drömmas alls
farväl farväl, en efter en, ett kroniskt mönster utan undantag
