glider
jag har blivit blind, förlåt, men jag kan inte tänka realistiskt eller logiskt. en tjock dimma av kärlek, svek och hat breder ut sig mellan dig och mig. jag ser inga konturer, jag ser ingenting.. och jag håller din hand så hårt jag bara kan, men jag känner hur du sakta glider ur mitt grepp.
jag har sagt det hela tiden; "jag dör utan dig!" och snart blir "utan dig" ett faktum. resten vet jag inget om. förtvivlans dimma döljer alla hur, var, varför, när, om.. jag förstår ingenting. allt jag känner är din hand som glider ur min. det jag vet med säkerhet är att jag aldrig räckte till.. trots att jag gav dig allt.
jag känner igen det. som att man har ägnat sig och ritat en jättefin teckning åt någon som bara knycklar ihop den och säger "fan vad ful"
men ett hjärta gör mer ont än en teckning
för mig räcker det att dz finns, och du har gett mig allt <3
