håll mig kvar

det som förut varit min vardag, det som förde mig hit, det som krossade hjärtan, bröt relationer, förstörde framtidsdrömmar och fick mig att falla in i det djupaste mörker.. hur kan det locka så mycket? är det för att det inger trygghet? någonting jag kan? någonting jag känner igen?

jag är rädd, rädd för mig själv, rädd för att ni tröttnar och ger upp. hur ska jag hitta styrkan att vilja? hur ska jag hitta kraften att hålla mig kvar när stormen sliter och drar mig i stycken vart den vill? jag faller så lätt när ingen håller om mig, håller kvar, håller hårt om min hand. jag vill hålla kvar men jag är inte stark nog.. inte själv. allt jag får tag i glider ur mitt grepp. jag behöver stadiga händer som håller mig kvar, hårda famnar som inte låter mig halka ur.

ge mig ord med mening, synligt, tydligt, något att ta på. ge mig bevis och handling. tatuera in alla svaren på min hud så jag inte kan sudda bort, kasta om bokstäver eller forma felaktiga tolkningar. prata i svart och i vitt på ett språk jag förstår.


Kommentarer
Postat av: ♥ Tjelsi - så kan det gå när inte haspen är på ♥

precis så känner jag just nu när jag ligger i sängen med världens ångest. även om det är skitjobbigt är det "skönt" på något sätt. jag är van vid det här. jag är van vid att må dåligt, jag är ovan vid att må bra. vem är jag om jag mår bra? eller rättare sagt: vem är jag om jag inte mår dåligt?

2010-05-04 @ 20:13:30
URL: http://tjelsi.com
Postat av: Anonym

De finns inga ord för de jävla språket.

Jag har inga ord för att vi andas, tänker, känner samma sak <3

2010-05-04 @ 21:04:38
URL: http://ronjahdunst.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0