halvhjärtad

Nina, mitt hjärta klyvdes mitt itu när du försvann.

ett hål i mitt bröst, platsen där du fanns, nu ekar det av tomhet och din frånvaro. jag går omkring med halvhjärtade känslor och halvhjärtad motivation, skrattar halvhjärtat åt något jag borde tyckt varit mycket roligare, sörjer halvhjärtat över något jag borde krossats och gråtit floder för. melankoliskt neutral, halvt likgiltlig och halvt känslokall.

i en tillvaro av kaos driver jag planlöst omkring, orklös och ointresserad. "whatever". i brist på ord som betyder förblir jag tyst och meningslös. undrar ingenting, svarar med en axelryckning;
ja. nej. vet inte. okej. tack. hejdå.

dom säger jag måste vilja till hundra procent om vi ska komma någonstans. dom kan inte hjälpa mig om jag inte vill helt fullt och ärligt. jag vill vilja, men vadå 100%? 50 är ju allt jag har kvar!

ställ inga frågor, jag orkar inte formulera ett godkänt svar. och visst, jag kanske låser alla ute nu, men jag kan inte heller komma in. jag vet inte vilken nyckel som passar, jag har den inte, så snälla sluta fråga. jag är lika utanför som ni.

folk säger:
"det är nåt som fattas, ellen det känns som att det fattas någonting, vad är det? vad är det som är fel? det är nåt som inte stämmer.. hallå ellen, var är du? det känns som det inte går att nå dig.."


en tom blick i min spegelbild.
Nina, du fattas mig!


Kommentarer
Postat av: Anonym

ibland är det så att ens 50% är ens 100%.

och jag gråter inombords, för jag vet hur du känner det. för jag känner likadant just nu.

2010-05-31 @ 11:55:45
URL: http://ronjahdunst.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0