sickoo

och så faller jag igen så fort jag blir erbjuden en chans att fly ifrån mig själv. det är då allt som byggts upp rasar framför mina ögon, som ett korthus i en orkan. jag byter spår och ser inte längre era ögon, jag glider ur era händer och faller med flit.

tusen idéer börjar snurra och planerar i detalj hur min flykt ska se ut.. planerar att vara planlös; går dit stegen leder mig, kommer när någon ropar, gör det folk ber om och sväljer allt som serveras.


någonting någonstans tycks jag mig höra ett trött utmattat desperat rop på hjälp. är det jag? om jag knappt kan höra det själv, hur ska någon annan höra? jag vill ha, jag måste ha, jag behöver hjälp!

men vem kan hjälpa? människor kan bedöva, leda mig vidare genom sekunderna, men jag finns ju kvar. det är jag som är problemet, min kropp, min existens, min hjärna och mitt hjärta. så släck allt som skulle kallas liv. det var inget för mig.. ingenting alls!

 
en motorled i mörkret. balanserade på mitträcket i kilometer. lastbilar och stålkastare blinkade, tutade och stannade. poliser stoppade upp hela motorvägen och jag sprang, skrek, sparkade, slogs.. men deras grepp är alltid mycket hårdare. tvingad in i bilen och sen raka vägen mot psyket.


Kommentarer
Postat av: Anonym

min älskling <3

2010-05-28 @ 23:09:21
URL: http://ronjahdunst.blogg.se/
Postat av: Att Falla Vackert

Jag hittade till din blogg för första gången idag och fortsätter följa den. Känner igen mig något i dina ord.

2010-05-28 @ 23:14:53
URL: http://[email protected]

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0