kategori; gipsfigur
ett påklistrat leende fastnar så mycket lättare nu. tyst och omotiverad undviker jag allvar, sanning och frågetecken. håller med alla menande påståenden, nickar tillbaka för att slippa diskutera. jag slutar prata när någon tystnar, jag ler när andra ler för att vara som man ska, vara rätt, inte sticka ut, inte streta emot.. vara okomplicerad och formbar, flexibel, mottaglig och sammarbetsvillig.
jag är noga med att smita iväg när inga ögon längre är riktade mot mig.. vill inte vara ivägen eller för mycket, inte ge bort för många sekunder att bli analyserad på eller i eller genom. för mycket feltolkningar kan så lätt pusslas ihop till en felaktig bild.. ett enkelt sätt att spackla igen alla hål. kategori; gipsfigur, bara målningen kvar.
nej.. om jag nu ska kunna pusslas ihop till människa på något sätt så vill jag inte bli det av desperata folk som hugger tag i första bästa material som passar för att göra mig till någon. men grejen är att jag är så ihålig att allt ser ut att passa.. ALLT! för just nu är jag ingen.
Sorgligt att du kväver dig själv för att behaga andra. Folk blir ändå aldrig nöjda, än hur mycket man försöker behaga hittar dom alltid nåt fel, alltid! Våga va dig själv, du har all rätt till att finnas till och ta din plats. Men förstår att det är jobbigt när man möter motstånd från alla håll...
du är min älskade ellen <3
inte läst din blogg på länge, men nu när jag väl hittade hit igen känner jag direkt igen mig i dina ord än en gång. efter ett tag är det lätt att tro att de påklistrade leendena är verkliga, alldeles för lätt tills man inser sanningen.
önskar jag hade några vettiga ord, du verkar vara en så fin person. men jag kan inte formulera orden rätt, det enda jag kan säga nu är; ta hand om dig.
o det hoppas jag att du gör..
