ord utan språk
Amy, har jag hittat rätt nu? rätt spår? rätt kanal? hör du mig? är vi på samma våglängd nu? når vi varandra igen? i så fall.. stanna där du är.. släpp inte min hand. snälla släpp mig inte.
jag är så rädd. så jävla jävla rädd. en miljard känslor i en och samma kropp. jag får inte plats. inuti mig skriker röster i mun på varandra, kan inte urskilja mer än en halv mening i taget, sen tar andra röster över. en evighet av ändlösa ord utan språk att fästa vid snurrar runt som bokstäver i orkaner inuti och utanpå mig. huden spricker, spänner, skriker.
i mitt timglas kan jag räkna mina dagars flykt i sand
allt och ingenting att sakna, tiden flyter ur min hand
jag försöker skrika på hjälp men det kommer inga ljud. hur många sätt kan man skrika på? ge mig allt du har. nu tar jag vad som helst för att kunna bli hörd, förstådd, betrodd. jag offrar allt jag har om det är vad som krävs, men jag vet att det ändå är för lite.. det räcker inte till.
