iisolah

fyfan jävla lögnare lögnare lögnare, din sjuka jävla fitta, fyfan vad jag hatar dig och dina jävla fega lögner. horkärring, nu är du nöjd va? nu när alla lyssnar på dig, går stolt i korridoren förbi med ett hånflin om att "hah, du kan minsann inte sätta dit mig ditt äckliga jävla lilla psykfall". gaaah, vet inte om jag ska skratta eller gråta. så jävla tönigt! idiothelvete! nu lyssnar ingen på mig tack vare dina äckliga stinkande lögner.

frågan är vad jag ska göra. vill bara springa och slå ner fittkärringen, men då vänds allt ännu mer mot mig. ska jag fortsätta i spåren av bläck och tysta papperskrig eller ska jag lägga mig? jag orkar inte allas "vetskap" om vad som är rätt och fel, orkar inte förklara mig med svävande ord utan stadig grund. ingen kommer tro mig nu. jag orkar inte vara "opålitlig".. men hur jag än gör så blir det samma jävla sak i slutet ändå.. kanske värre. kanske vänder alla sina vapen mot mig?

jag vill fan sätta dit den jävla lögnaren, men frågan är om det är värt priset? jag skulle älska se henne bli utsparkad, kickad från jobbet och totalt idiotförklarad. skulle älska se hennes min när alla omkring vet att jag talat sanning hela tiden och att allt hon någonsin sagt varit feta jävla lögner för egen vinnings skull. jag skulle älska se henne trampad på och nere i skiten.

men jag vet inte om det är värt att riskera att tappa alla människors förtroende för mig totalt? vet inte om det är värt att sitta och undra, försöka läsa tankar hos alla som går förbi.. tror hon mig eller tror hon henne? jag vet inte om det är värt att riskera viss vänskap och tillit jag jobbat som fan för. äkta vänner borde tro mig, jag vet.. men tänk om fittkärringens manipulerande argument övertygar och övertalar. jävla mytoman, jävla psykopat, jävla oempatiska maktmissbrukande! jag hatar dig!