uttjatad
ja men skit i det då för fan! skitsamma. efter såhär lång tid av stillastående trampande i en lera utan slut så är väl bästa möjliga förflyttning tillåten? bara ta en grävskopa och skyffla mig över till närmsta plattform för att "komma någonstans". skitsamma att leran följer med, ni lyckades ju ändå inte dra upp mig.
jag är tråkig, ful och töntig. existerar på rutin. stel och oförändlig, alltid likadan. lika svart, lika dyster med samma röst och samma ord.. kommer aldrig någonstans. blablabla ja vi vet du vill dö lika mycket nu som då, (ja vi vet du behöver hjälp, man blir trött på ditt jävla gnäll). tyst med dig, sitt Fido, vacker tass, fot, håll käften! ja jag ska gå, sluta tjata, jag SKA! var inte oroliga, jag ska försvinna.. okej? ja jag ska städa upp efter mig, sudda ut alla fotspår. ni kommer att glömma mig.. jag lovar!
once upon a time
she entered my life
had to balance myself
on the edge of a knife
she filled my head
but I had my fear
not a single word
from her mouth to my ear
beauty as a fairytale
the memory remain
her soul undiscovered
myself to blame
Gumman! Jag vet att du är rädd, men tro mej, det bästa som kan hända är att du kommer därifrån!!! <3
du är värdefull <3
Kanske är det helt fel inlägg att komma med det här på, kanske har jag redan sagt det jag vet inte. Men du har ett fantastiskt sätt att skiva, jag blir lika tagen varje gång. Även om det du skriver i många fall är svart av sorg blir det vackert på något hemskt sätt. Du har en talang, och du berör med dina ord än jag någonsin upplevt innan.
Jag täncker på dig, och önskar dig ett mänsligt liv som är värt att leva för
