klimax
stormen har lagt sig, det har slutat kaosa och JAG LER IGEN! omgivningen slåss inte längre, nu sitter alla lugna i sina nyfunna positioner och kastar guld, glitter och berömm över mig. världen andas ut, luften är ren och korten på borden buntas ihop till nästa gång.. (nästa gång?) hej pessimist - javisst - absolut.. skål och välkommna in i ellens lilla efterblivna värld; här har vi bara börjat och kvällen är ung, knappt född.. och jag ler!
jag vet inte varför jag ler.. kanske för att onda ögon tittar snällt på mig nu? eller för att knytnävar bytts ut mot kramar? förvånad ser jag upp mot himlen och undrar om stjärnorna alltid varit där? jag ler för dom är fina, men jag vet inte om det är mig dom lyser för.
det är ungefär HÄR jag vill stanna tiden.. låta stjärnorna tindra där uppe och trycka på "PAUS". dom verkar så nöjda när jag ler som svar på alla frågor jag inte förstår. jag vill låta det vara så, jag vill stoppa nu, stanna världen i detta ögonblick och sedan hoppa av, fortsätta på egen hand. jag vill obemärkt glida ur filmen, låta detta klimax bli det lyckliga slutet i en förfryst evighet! ni lyckades - JAG LER NU! perfekt.. eller hur?
jag vill inte minnas bakåt och jag vill inte veta framtiden. kanske skulle allt bli ännu bättre? kanske sämre? men jag vill inte chansa mer, inte riskera mer. PAUS, STOPP, STANNA och minns denna sekund.. här får sagan sluta! (jag fortsätter ensam i en annan historia nu)!
