välbekanta korridorer

det finns inga ord som inte är sagda, det finns inget mer att berätta, beskriva, förklara, försvara eller förstå. jag är lika förvirrad och frågande som ni. jag vet inte varför men jag tappade bort mig själv någonstans på vägen mot framtiden. nu stirrar jag bara runt i svarta labyrinter utan karta eller kompass i jakt efter bedövning. en stor rostig kniv karvar runt i mitt hjärta, tusen röster skriker i mina öron, mörkret invaderar min hjärna och runt omkring står demonerna lika trogna som alltid. jag har glömt hur ljuset ser ut, glömt hur det känns att hoppas, längta, önska..

en dejt med döden i egen hög person förde mig tillbaka till psyket. 12 dagar på 24:an avklarade, men förvirringen är fortfarande lika stor.


Kommentarer
Postat av: Självmord - om att kämpa

Blir så ledsen av att läsa att du inte känner dig bättre efter att ha varit inne på avdelning.. Jag känner samma sak, det är inte för alla det hjälper. Kanske har man lyckats samla ihop lite nya krafter i alla fall.



Önskar dig allt gott! Kanske löser sig livet med tiden, bara man står ut. Jag vet faktiskt inte heller.. Kram

2011-08-02 @ 15:54:13
URL: http://jaggerdigminnatt.blogspot.com/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0