MinimalistMytoman i MonologMoll
jag jagar tidsfördriv och bedövningsmedel i hopp om en istid i rätt sekund. jag lever dubbelliv och flyr åt fel håll på jakt efter en hemlighet som bara tillhör mig. resultatet av denna vilsna livsstil blir kaos, knas och kallabalik.. så mycket "om dom bara visste" och sekvenser att lagra i minnet som man aldrig trodde skulle inträffa. så mycket att berätta för nyfikna öron; (jag skulle kunna skrämma skiten ur hela min omgivning, välta höga piedestaler, få folk att tappa andan och falla från sina troner. jag skulle så lätt kunna vända upp&ner på hela regelsystemet, rubba alla lagar och stadgar, spela ut varenda jävel som trampar på mig.. men jag gör det inte. gör det inte!
fullt medveten (?) taktisk. pokerface. hello dead fucking kitty.. inte ett ord lämnar min mun. en känsla av "något eget", av kontroll och frihet; "MITT LIV" och en barnslighet om att "JAG KAN SJÄLV!" men samtidigt på gränsen till explotion.. full av kvävda ord, hemliga identiteter, tysta skrik och dolda leenden. (shh) don't wake the baby ..ingen känner mig fullt ut. ingen! inte ens jag..
