iskallheten

you're so afraid for them to hurt you
so you pretend to hate them first


det känns igen.. allt det där om att hela tiden vara förberädd för katastrofer. en evighetscirkel, ett ständigt återkommande mönster, upprepade händelser. jag har varit här förut, kan replikerna utantill, vet händelseförloppet, väntar på nästa steg, nästa fas.. alltid likadant. när jag ser varningssignalerna börja blinka så springer jag. springer bort från allt och alla rakt in i ensamheten.. då kan ni inte skada mig, inte vända ryggar, svika eller lämna.. -för då var det jag som gick först.

så jag tystnar och förfryser, redo för farväl.
tar steg utan känsel i virvlande pulversnö
på väg mot absolut ingenstans


Kommentarer
Postat av: anna

önskar att de va så lätt.. att man inte kände nåt efter man lämnat:(

2011-09-19 @ 11:29:24
URL: http://annafindhe.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0