iisolah

Förlåt tvåtusentolv, jag lyckades inte så långt. Lyckades inte bevisa att jag ville förbättras! Nu; sönder, trasig och äcklig går jag i trappan med lite högre stampande steg.. som om någon skulle fatta att varje steg skriker på hjälp; "snälla, nu går jag stegen jag inte vill gå, snälla hör ni inte? Öppna dörrarna och stoppa mitt förfall! Öppna då! Hjälp mig!" ..som om någon skulle förstå att det är just mina steg i trapphuset nu. Det är exakt nu jag fnittrar lite extra högt och försöker få det att låta som; "nu går det åt helvete om ni inte hör mig innan jag försvinner ut.." försöker klumpigt vingla in i väggen för att nå ringklockan på sista dörren, men missar..

Och som om detta skulle vara ord som försvarar min usla existens.. nej, mest menar jag nog att jag i alla fall minilite försökte be om hjälp precis i sista sekunden. Att jag faktiskt försökte gå extra högt och ekande, klumpigt fnittrande och helt jävla desperat ner för trappan och ut i den iskalla verkligheten, (som för er bara finns i förskräckt fantasi). Men HEJ! Här är jag som har det som liv! Jag faller lite extra ljudligt för att bli sedd i få sekunder. Det är inte ofta jag vill bli sedd, speciellt inte i mina värsta ögonblick.. men HJÄLP! Nu har jag masken på mig, nu har jag redan styrt stegen mot helvetet. Det är kört om ingen stoppar mig.. STOPPA MIG! Förlorad! För sent! Ett övertramp och universum rasar..