en sång om oss

som att skrika ikapp
som att trösta den som går
som att aldrig veta något om
vad som var igår

vi öppnar dörrar som inte finns
vi syns aldrig när vi sågs som mest
vi gråter varannan tår mellan pappersväggar
vi oroar på kö
vi turas om att trötta ut
och vi är bara bäst på sånt
som man vill vara sämst på

vi kostar mer än vi gör av med
vi lever liv som kunde levts
av dom som faktiskt ville finnas
men hur ger man något sånt?

och allting är precis exakt som det var förut..
(isabelle & susanna, vad är det vi har gjort?)

det är inte vi som går
det är bara klockan som räknar tid
det är aldrig vi som kommer någonstans
det är bara bilar med sirener som rör på oss
förflyttar oss dit vi aldrig vill

vi rymmer aldrig med varann
och aldrig ifrån
vi bara flyr på varsitt håll
men vi har aldrig något mål

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0