24
Back at the 24:a.. FAIL! En cirkel som aldrig tar slut. Tiden går baklänges och jag ser allt som varit passera medan jag faller okontrollerat. Flashbacks, bilder och röster förvrids. Har jag någonsin ens varit utanför psykiatrins korridorer bakom larm, lås och bom? Allt är så suddigt. Vad är verkligt? Vem är jag? Vad har hänt? Vilka är verkliga? Vems röster hör jag? Vem kan jag lita på? Jag är mer vilse än jag varit på länge..
Blackout efter Blackout, vaknar ständigt upp på nya platser utan att veta hur jag kom dit, vad jag gjort, sagt eller varit. Nya händer håller mig fast varje gång jag blinkar. Jag är rädd för mig själv.
Kommentarer
Trackback
